Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENOM SEKLERNA.
151
Alexander utverka benådning för en del invånare i
Olyntos, vilka voro lands förvista. Av de flesta var han
högt aktad för sin självständiga karaktär och sin
allvarliga livsåskådning. Men Alexander hade på senare
tid —■ sedan han blivit allt mera despotisk till lynnet —
fattat ovilja mot denne filosof just för hans
självständighets skull. Nu, då konungen var försänkt i sorg
och förtvivlan, tyckes han emellertid hämta någon
tröst av Kallistenes maningar till självbehärskning.
Likväl blev han tydligen mera tröstad av vad som
sedan sades av Anaxarkos, en sofist, som också var
bland Alexanders följeslagare. Denne utbrast, så snart
han trätt in:
— Vad ? Detta är då den Alexander, som hela
världen har sina blickar riktade på! Här sitter han och
fruktar för att människor skola tadla hans gärning!
Vet du då icke, Alexander, att Zevs äger bestämma vad
som är rätt och vad som är orätt? Skulle då icke du,
Zevs son, ha samma rätt? Vad du än må göra, så bör
ingen klandra dig härför.
Med sådana ord rycktes Alexander ur sin
nedslagenhet. Men att sofistens åsikt om maktens obetingade
rätt ingalunda hade något gynnsamt inflytande på
Alexanders karaktär, det märktes snart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
