Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 2 SVANTE STENSSON STURE
Svante. Är detta konungens bud?
Peder Gadd. Det är så.
svante. Så gören då eder plikt. Icke sörjer jag över att
lämna denna jord. Men handlen dock som ärlige och
kristlige män, och låten mig först få skriftermål och
avlösning.
Peder Gadd. Det är för sent på dagen. Vi kunna icke
nu få någon präst.
Svante. Så befaller jag då min själ i Guds händer. Min
kropp är lämnad i människors.
Henrik (sticker honom med en hillebard i axeln).
Svante. Gud vare mig nådig! Du, arme man, stack ej
rätt (han faller å sängen, pekar pä sitt hjärta). Sikta nu bättre,
min vän!
peder Gadd och Henrik (rikta båda sina hillebarder mot hans
bröst och stöta till).
Brynte. Tänk att I kunde göra det . . . Jag kunde icke.
Scen VI.
De förra. Anders.
ÄNDERS (tränger sig in). Låt mig få komma in! Jag vill vara hos
min herre, om I så ock skolen giva mig aldrig så mycket
hugg därför.
PEDER Gadd (bistert). Din herre behöver dig icke längre.
ANDERS (fram till sängen, kastar sig pä knä, snyftande). Mill herre,
min gode herre . . .
Scen VII.
De förra. Peder Velamson.
PEDER VELAMSON (kommer in, skrålande, något drucken). Nu, grev
Svante, nu skall jag bringa eder bud från er son Nils.
Ha ha, nu har han fått igen för sitt skämt. Rakt igenom
hans högra öga stack jag min hillebard. Så vart han
enögd liksom jag. Så ropade kungen: Hör, den
förrädaren talar ännu. -— Då gav jag honom ännu sju stötar.
—-8—151063. Roos, Ur svenska historien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
