Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I. Gammal och ny teosofi.
1.
Med ordet teosofi menade man, innan madame Blavatsky
stiftat det Teosofiska samfundet, den åsikten, att människoanden
genom en inre koncentration, som tvingar det yttre, det
tillfälliga, att sjunka under medvetandeströskeln, kan träda i
förbindelse med den gudomliga visheten och från denna omedelbart
erhålla insikter i de andliga tingen.
Teosofi sattes sålunda i motsats till teologi. Den senare var
en uttolkning av den en gång givna uppenbarelsen — i regel
förutsättande, att denna en gång för alla var avslutad; den förra
innebar en förvissning om att uppenbarelsen alltjämt fortsättes.
Vilkendera av dessa uppfattningar som är med den
ursprungliga kristendomen mest överensstämmande, därom kan man lätt
övertyga sig genom att studera Nya testamentet, i vilket ju
tydligt framhålles, hurusom den direkta upplysningen från Gud —
eller »utgjutandet av den helige ande», såsom det heter på det
nytestamentliga språket — för den kristne är något städse
eftersträvansvärt och städse uppnåeligt.
I enlighet med denna ursprungliga uppfattning av ordet
teosofi kan man ju med fog säga, att t. ex. neoplatonikerna voro
teosofer, att desslikes flera av de äldre kyrkofäderna voro det
— samt icke få av de av kyrkan såsom kätterska fördömda
sekterna. Likaså kan man med full rätt kalla Jakob Böhme,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 28 23:57:02 2025
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ramteosofi/0015.html