Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELENA PETROVNA BLAVATSKY. 21
höva anse det så underbart att hon under två års tid lyckats
åstadkomma denna bok. Enligt Olcott arbetade hon under dessa
två år ofta i femton, ja t. o. m. sjutton timmar om dygnet.
Plagiaten, som Olcott ej kan förneka, söker han förklara på
så sätt, att det ofta under arbetet — av mahatmerna — visades
för fru Blavatsky böcker, vilka — osynliga för andra — av
henne sågos liksom sväva i luften inför hennes ögon. Så skrev
hon av ur dessa för andra osynliga böcker, utan att alltid göra
klart för sig att det var riktiga arbeten hon skrev av.
Bland de fenomen som Olcott berättar ha inträffat under
skrivandet av »Isis» är också följande: Fru Blavatsky hade —
säger hennes vän och kollega — en stor svaghet: hon lånade
ofta pennor, pennknivar m. m., men hon gav aldrig igen dem. Hon
inte bara glömde att lämna igen dem — vilket ju kan hända
även den bästa — utan hon nekade energiskt att återställa dem,
när hon ombads att göra det. Nåväl, en dag då fru Blavatsky satt
vid skrivbordet och hennes kamrat tydligt iakttog, att en
mahatma dvaldes i hennes kropp och skrev i stället för henne,
sträckte denna mahatma ut handen och bad att få låna överste
Olcotts blyertspenna. Denne hade just för tillfället en utmärkt
bra blyertspenna, och han tänkte melankoliskt: Lånar jag nu
ut den, så får jag aldrig igen den! Han tvekade ett ögonblick
— och mästaren läste hans tankar. Han log — milt sarkastiskt
— och började fingra på ett pennställ som stod å bordet. Han
hade inte fingrat lång stund, förr än där inför den häpne
överstens ögon låg — ett helt dussin likadana blyertspennor som
den han själv hade. Varpå han greps av blygsel över sin
oginhet!
Dock — vad var detta emot den ånger som grep honom, då
han en annan gång — i tro att han talade till fru Blavatsky
— använde tilltalet: »Nå, gamla häst; — och så upptäckte
att han talat så vanvördigt till en av de allra finaste
mahatmerna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
