Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEOSOFISK POLEMIK. 107
ken — visar ju tydligt att det ingalunda var med någon illvilja
som jag skrev mina korrespondenser från Visingsö.
Bland de icke få brev från teosofer av olika läger, som jag
med anledning av dessa artiklar emottagit, finnes ett anonymt,
i vilket brevskrivaren — som uttryckligen säger att det står
mig fritt att använda vad jag vill av skrivelsens innehåll —
meddelar mig att han har ett barn vid Point Loma och att han
är mycket nöjd med den uppfostran detta barn där emottager.
Detta brev är för mig — oaktat den förtrytelse det röjer —
mycket värdefullt, enär den anonyme teosofen indirekt erkänner
sanningen av det mesta av vad jag meddelat i artikeln »Mrs
Tingley som uppfostrare», i det att han försvarar de bud och
förbud där anföras. Han medger sålunda att barnens brev
genomläsas, men tillägger att de sällan torde bliva föremål för
censur. Nå, det förstår man nog, att när barnen veta att alla
deras brev skola bli genomlästa, så skriva de intet som skulle
kunna misshaga. Beträffande uppgiften att de äldre barnen få
i uppdrag att genomläsa de yngres brev nämner han intet,
vilket förefaller som ett medgivande. Han erkänner också att
lärare, lärarinnor och andra vuxna personer, som vistas vid Point
Loma, äro underkastade skyldigheten att anmäla varje gång de
gå utom anstaltens grindar; uppgiften att de också måste säga
vart de begiva sig säger han ingenting om. Han medger att
barnen, ifall de komma för sent till en måltid, gå miste om den,
men förklarar att detta straff sällan behöver påläggas. Det tror
jag nog att om man pålägger ett så pass strängt straff, så
verkar det avskräckande. Det enda han ej tyckes medgiva är att
tårar äro förbjudna och att barnen avrådas från vänskap. Som
ett halvt medgivande förefaller det dock, när han frågar mig
om jag anser »uppfostrans mål vara att bilda ett sentimentalt
och pjunkigt släkte». Jag har emellertid aldrig hört att i
de svenska skolorna barnen uppfostras till sentimentalitet, oak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
