Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
XIV. Teosofien och moralen.
Det som till de teosofiska samfunden dragit — och drager —
deras bästa element, det är utan tvivel det rättfärdighetskrav som
ligger till grund för lärorna om en rättvis vedergällning (karma)
och om reinkarnationen. Att hylla dessa läror, det är att kräva
rättfärdighet av både Gud och människor. Det är att tro att
rättvisa alltid skipas — förr eller senare; det är att tro att intet
sådant som orättvisa eller slump finnes i världsordningen. Mer
än en sanningssökande själ, som upprörts vid åsynen av livets
skenbara orättvisor — vare sig de träffat andra eller henne själv
— har vunnit inre jämvikt genom läran om reinkarnationen,
vilken ger en förklaring på det till synes orättvisa, ger ett löfte
om helande av det bristfulla, en fulländning av det ofullkomliga.
Hundratals millioner människor, tillhörande utomkristna religioner,
omfatta denna lära. Många stora tänkare ha hyllat den. Ja,
enligt Max Müller finnes det ingen lära om vilken mänsklighetens
största filosofer så fullständigt enat sig.
Nu är det ju många som först inom teosofien mött läran om
återfödelse och en rättvis vedergällning och för vilka därför
dessa begrepp identifieras med ordet teosofi. Men i själva verket
finnas dessa läror också inom kristendomen, ehuru de alltför länge
där varit förbisedda.
Såsom jag haft tillfälle att redan i ett föregående arbete
»Fariseism i våra dagar») framhålla, har Jesus tydligen inom lärjunga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
