Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 TEOSOFIEN SOM VÄRLDSÅSKÅDNING.
kretsen uttalat sig för reinkarnationsläran, vilken också var på
hans tid bland judafolket allmänt omfattad. Åtskilliga av
kyrkofäderna och många kristna tänkare i äldre och nyare tid ha också
trott på återfödelsen. Och liksom Jesus tydligen lärt återfödelsen,
så lärde han ock den rättvisa vedergällningen — eller vad
teosoferna kalla karma. Han talade om huru »Människosonen skall
vedergälla var och en efter hans gärningar», och när han skildrar
den yttersta domen, låter han envar dömas efter sina gärningar.
Sammalunda talar Paulus om huru »vad människan sår, det skall
hon ock uppskära». Den demoraliserande läran om att tron på
Jesus befriar oss från allt slags straff för våra synder, den finnes
ingenstädes i Jesu egen förkunnelse.
I de nutida teosofernas uppfattning av återfödelsen och den
därmed sammanhängande karma-läran framskymtar emellertid
stundom ett drag, som kan komma oss att förstå varför Jesus icke i
sin offentliga förkunnelse tyckes ha framhållit reinkarnationsläran
utan i stället lämnat denna lära till en kommande tid — till
den tid då utvecklingen krävde ett betonande av densamma. Jag
syftar på den hårdhet som man någon gång kan få höra prov
på hos teosofer i sammanhang med deras tal om karma. Det
har t. o. m. hänt att en människa, som velat bispringa en sjuk,
blivit av teosofer avrådd därifrån med orden: »Ni bör ej blanda
er i hans karma.» En sådan hjärtlöshet torde väl också bland
teosofer vara ett undantag. Men onekligen måste det för den
som ej av naturen har ett medlidsamt hjärta ligga en frestelse
till hårdhet i tanken: »Han har ju egentligen förtjänat detta; det
är blott ett rättvist straff.»
För den kristne finnes det ju alltid ett korrektiv mot denna
frestelse: han behöver blott se på Kristus, blott minnas Mästarens
outtröttliga kärleksverksamhet för att förstå att ett lidande må
vara förskyllt eller oförskyllt, så är det alltid vår plikt — och
bör av oss kännas som en hjärtats maning — att göra vad vi
kunna för att avhjälpa det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
