Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annen del - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiser. Hans hender skalv, mens han bladde omkring, i
krampaktig utålmodighet. Plutselig satte en person
sig ved siden av ham, ved bordet. Han så op —
Zame-tov, Zametov i egen person med ringer, urkjede, med
skillet i sitt sorte, krusede og pomadiserte hår, i sin
lapsete vest og i en noget slitt surtout og litt skidden
skjorte. Han var munter, i det minste smilte han
meget fornøid og godmodig. Hans brune ansikt var litt
ophetet av den nylig drukne champagne.
«Hvorledes? De her?» begynte han betenkelig og
i en tone, som de hadde vært bekjent i hundre år.
«Ennu igår fortalte Razumichin mig at De fremdeles
var bevisstløs. Det er underlig. Jeg var hos Dem . . .»
Raskolnikov visste at han vilde komme bort til ham.
Han la avisene til side og vendte sig til Zametov. På
hans lepper lå et smil, og en ny irriterende
utålmodighet var uttrykt i det.
«Jeg vet at De var hos mig,» svarte han, «jeg hørte
om det. Man søkte efter min strømpe. Men vet De
at Razumichin er aldeles intatt i Dem, han forteller
at De var gått med ham til Lavisa Ivanovna, De vet
henne, som De tok Dem av den gang da de nikket til
løitnanten; men han forstod intet, husker De? Der
synes ikke å være meget å forstå der — saken er
klar, ikke sant?»
«Hvad for en fyrig person han dog er!»
«Løitnant Krutt?»
«Nei, Deres venn, Razumichin . . .»
«De lever dog et herlig liv, herr Zametov; De har
adgang på de behageligste steder! Hvem var det som
nylig slo champagne på Dem?»
«Å, vi drakk . . . kan gjerne kalle det slo på?!»
«Honorar! De benytter Dem av alt!» Raskolnikov
satte i å le. «Det er intet, min gode gutt, intet,»
til-føide han idet han sla Zametov på skulderen. Jeg
mener ikke noget ondt med det, men bare «i vennskap,
for spøk» sier jeg det, som arbeideren sa, da han dengte
Mitka, i denne sak angående den gamle, De husker?»
«Hvorledes vet De det?»
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
