Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annen del - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Jeg er Rodion Romanijtsj Raskolnikov, tidligere
student, og Ibor i Schills hus her i sidegaten ikke langt
herfra, i leilighet nr. 14. Spør hos portneren . . . han
kjenner mig. Raskolnikov sa alt dette likesom doven
og tankefull, uten å vende sig, og stirret stivt ut på
gaten, som blev mørkere og mørkere.
«Hvorfor kom De op i leiligheten her?»
«For å se på den.»
«Hvad vilde De se der?»
«Ta ham og før ham til politikontoret,» falt borgeren
plutselig inn og tidde så.
Raskolnikov så over skulderen hen på ham, betraktet
ham opmerksomt, og sa derpå rolig og langsomt:
«La oss gå dit!»
«Ja, før ham dit!» falt borgeren opfordrende inn.
«Hvorfor er han kommet hit for den saks skyld, han
må ha noget i sinne?»
«Drukken er han ikke, Gud vet hvad det er,»
mumlet arbeideren.
«Hvad vil De da?» ropte atter portneren som
begynte å bli sint for alvor, — «hvorfor er du kommet
hit?»
«Er du redd for politistasjonen?» sa Raskolnikov
hånlig.
«Hvorfor skulde jeg være redd for det? Hvad er du
kommet hit for?»
«En slu fyr!» ropte konen.
«Hvorfor stå her og snakke med ham,» ropte den
annen portner, en svær bonde med åpen busserull og
med nøkler i beltet. «Gå vekk! Fort avsted,
dagdriver! . . . Gå!»
Han grep Raskolnikov i skulderen og kastet ham
ut på gaten.
Han snublet og holdt på å falle; men han rettet sig
op, kastet et blikk på alle tilskuerne og gikk videre.
«Et underlig menneske,» sa arbeideren.
«Ja, folk blir underlige nu for tiden,» sa konen.
«De skulde ha bragt ham til politistasjonen,»
til-føide borgeren.
14 — Raskolnikov I
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
