Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Modern musikreproduktion - 232. Elektroakustiska reproduktionsproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Radioteknisk Handbok
Inom rundradion är som bekant frekvensutrymmet
för varje sändare blott 9000 Hertz, varför endast
toner upp till 4500 Hz kunna överföras störningsfritt.
Genom att gå in för lokalutsändning på
frekvensmodu-lerad ultrakortvåg kan man emellertid få med alla
musikaliska frekvenser och dessutom befria
radiomusiken från dess svåraste gissel: störningarna. Därmed
äro praktiskt taget alla akustiska problem lösta på
sändarsidan.
Fig. 229. En vanlig radiomottagare har ett frekvensområde från
140 till 4600 Hz, medan instrumenten i en orkester lägga beslag
på frekvenser mellan 40 och 5000 Hz. Att vi kunna höra sådana
instrument som kontrabasen och bastuban beror på att de låga
tonerna skapas som differenstoner i våra hörselorgan.
I mottagaren giva de olika rören upphov till
kombi-nationstoner, söm endast delvis stå i ett harmoniskt
förhållande till de önskade frekvenserna. Till följd
därav erhåller ljudet en skarp öch onaturlig klang.
Dessutom förstärka rören vissa tonområden kraftigare än
440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
