Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Ultrahögfrekvensteknik - 239. Ekoradio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket var klart, att icke blott England och USA utan
samtliga krigförande länder förfogade över
högkänsliga elektroniska apparater för bestämning av riktning
och avstånd till avlägsna föremål.
Redan 1922 förklarade Marconi, att han under sina
experiment med centimetervågor observerat
ekoeffekter på flera kilometers avstånd, och att dessa vågor
kunde utnyttjas som ”känselspröt” vid navigering i
mörker och dimma. Ett år senare uttog Heinrich Löwy
patent på en dylik apparat, och sedan följde
uppfinningarna slag i slag. Radioekon observerades på alla
möjliga våglängder, och på de stora radiolaboratorierna
arbetades intensivt på att framställa apparater för
avstånds- och riktningsbestämning medelst reflekterad
radiostrålning. En kort återblick på utvecklingen inom
detta intressanta område följer här nedan.
1929. I USA konstrueras en elektronisk höjdmätare
enligt interferensprincipen. Uppfinnare: E. F. W.
Alexanderson.
1931. I England registreras radioekon från flygplan på
5 meters våglängd.
1933. I USA konstrueras en frekvensmodulerad
”radio-locator” för 65 cm våglängd.
1934. I Tyskland patenteras en avståndsindikator med
magnetronrör, vilken arbetar på 10 cm våglängd.
1935. På jätteångaren ”Normandie” installeras en
”isbergsdetektor”, utrustad med bromsfältrör.
Våglängd 15 cm.
1936. I England uppföras fem kuststationer för
lokalisering av främmande flygplan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
