Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Grunderna för det nya systemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Under dessa förhållanden minska även de bättre långsamt men
säkert farten, till dess de komma på samma nivå som de sämsta och
odugligaste. När en av naturen energisk människa några dagar arbetat
tillsammans med en lätting, så måste hon komma till följande fullt
riktiga slutsats: ’Varför skulle jag anstränga mig, när den där
latmasken får lika mycket betalt och inte gör hälften så mycket
som jag?’»
»Sorgfälligt utförd tidtagning å människor, som arbeta under sådana
förhållanden, ger resultat, som äro rätt löjliga men samtidigt mycket
nedslående.»
»Så tog jag t. ex. tid på en av naturen duktig arbetare, som, medan
han gick till och från arbetet, brukade gå med en hastighet av mellan
tre och fyra mil i timmen, och som ofta brukade småspringa hem efter
arbetsdagens slut. Så snart han kom till arbetsplatsen, brukade han
genast sakta farten till ungefär en mil i timmen. När han exempelvis
skulle skjuta en lastad skottkärra, brukade han gå med rask och
duktig fart, även då det bar uppför, för att vara under belastning så kort
tid som möjligt, och så snart han vände tillbaka med den tomma
kärran, sakta farten till en mil i timmen och utnyttja varje tillfälle till
uppehåll, dock utan att direkt sätta sig ned. För att vara säker om
att icke göra mer än sin late kamrat, tröttade han faktiskt ut sig
genom sina ansträngningar att gå långsamt.»
»Dessa karlar arbetade under en dugande förman, som var mycket
värderad av sina arbetsgivare. Då jag fäste hans uppmärksamhet på
förhållandet, svarade han: ’Ja nog kan jag hindra dem att sätta sig
ned, men tusan kan få dem att röra på sig, när de arbeta’.»
»Människomas medfödda lättja är en allvarlig sak, men det värsta
både för arbetare och arbetsgivare är, vad vi kallat ’systematisk
tryning’, som förekommer överallt under de vanliga sätten att leda ett
arbete, och som har sitt upphov i ett omsorgsfullt studium från
arbetarens sida, av vad som mest gagnar hans intresse.»
»Det roade mig rätt mycket, då jag nyligen hörde, hur en liten men
dock rätt erfaren ’golfpojke’ på tolf år förklarade för en grön pojke,
som hade visat särskilt nit och intresse, hur nödvändigt det var att
gå långsamt och släpigt efter sin herre, innan man fick tag i bollen.
Eftersom de vore betalade per timme, så finge de mindre pengar, ju
fortare de sprunge. Och slutligen sade han honom, att han skulle få
smörj av de andra pojkarna, om han sprang för fort.»
»Detta exempel på systematisk ’tryning’ (bromsning) är emellertid ej
något vidare farligt fall, emedan det sker med arbetsgivarens vetskap,
och emedan denne lätt kan göra slut på det, om han vill.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
