Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det nya systemets principer - Det bästa hittills använda systemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre han vet, att han giver dem mer, än vad de vanligen kunna
erhålla av sina arbetsgivare. Endast de bland mina läsare, som själva
varit arbetsledare, eller som själva arbetat inom något yrke, kunna
klart inse, huru otänkbart det är att genomsnittsarbetaren skulle släppa
till sitt fulla initiativ. Man kan utan överdrift säga, att i nitton av
tjugu industriella verk tro arbetarna det vara stick i stäv mot sitt eget
intresse att lämna arbetsgivarna sitt fulla initiativ, och att de, i stället
för att anstränga sig att kvantitativt och kvalitativt åstadkomma sitt
bästa, avsiktligen arbeta så långsamt de våga och samtidigt försöka få
sina förmän att tro, att de äro synnerligen flitiga.[1] Jag upprepar
därför, att om en arbetsledare vill hoppas, att arbetarna skola ställa hela
sitt initiativ till hans förfogande, så måste han giva sitt folk någon
särskild uppmuntran eller eggelse, utöver vad som i allmänhet
erbjudes inom branschen. En sådan uppmuntran kan givas på olika sätt,
såsom exempelvis utsikt till snabb befordran, högre avlöning — antingen
i form av frikostig styckebetalning eller av flitpenningar — kortare
arbetstid, bättre lokaler och bättre hygieniska anordningar än vad
vanligen bestås o. s. v. Framför allt bör denna särskilda uppmuntran
paras med den personliga hänsyn för och vänliga kontakt med arbetarna,
som endast kan uppstå ur ett äkta och varmhjärtat intresse för de
underlydandes välfärd. Det är endast genom att giva en särskild
uppmuntran eller eggelse, som arbetsgivaren i någon mån kan hoppas att
vinna, vad vi här kallat arbetarnas »initiativ». Under den nu vanliga
formen av arbetsledning har nödvändigheten att erbjuda arbetaren någon
särskild uppmuntran vunnit så allmänt beaktande, att många bland
dem, som äro mest intresserade för frågan, betrakta dessa
avlöningsmetoder (t. ex. styckebetalning, flitpenningar etc.) som hela hemligheten
med systemet. Vid tillämpningen av ett på rationell grundval byggt
driftsystem är emellertid det avlöningssätt, som användes, endast en av
de underordnade detaljerna.
I stort sett är sålunda det bästa av nu brukliga driftsystem det, där
arbetaren ger sitt fulla initiativ och i gengäld erhåller en särskild
uppmuntran från sin arbetsgivare. Detta system kan sålunda betecknas
som »initiativ- och eggelsesystemet» i motsats till vetenskapligt
rationell drift eller pensumsystemet, med vilket en jämförelse bör göras.
»Initiativ- och eggelsesystemet» måste enligt min åsikt anses som
den bästa typ, som nu förekommer, och det är nog i verkligheten
svårt att övertyga flertalet arbetsledare, att någonting bättre över
huvud taget kan existera. Den svåra uppgift, som föreligger, är sålunda
att på bindande sätt bevisa, att det finns ett annat slag av driftledning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
