anläggningar med råd angående sättet att införa ifrågavarande för- ändringar. För dem, som äro betänkta på att införa rationell arbetsledning, torde följande fall få tjäna till varning. Några industrimän, vilka saknade den omfattande erfarenhet, som erfordras för att utan fara för strejker eller rubbningar i affärsförhållandena genomföra övergången från det gamla systemet till det nya, försökte hastigt öka produktionen i ett mycket väl upparbetat företag med tre à fyra tusen arbetare. De per- soner, som gjorde nämnda försök, voro sällsport dugande och entusias- tiska och hade, efter vad jag tror, även hjärta för sina arbetare. Jag sade dem emellertid, innan de började, att de måste gå ytterst lång- samt tillväga, och att en förändring av detta verk icke kunde försiggå på kortare tid än tre eller fyra år. Emellertid togo de icke minsta hänsyn till denna varning. De trodde tydligen, att de genom att kom- binera en del av de metoder, som ingå i rationell arbetsledning, med principerna för »initiativ- och eggelsesystemet», skulle kunna på ett eller två år genomföra, vad som förut visat sig kräva dubbelt så lång tid. Den kunskap, som vinnes genom noggranna tidsstudier, är ett kraftigt vapen och kan å ena sidan tjäna till att införa samförstånd mellan arbetarna och arbetsledningen genom bättre metoder, men kan å andra sidan komma att användas till att driva arbetaren till hårdare arbete mot samma avlöning som förut. Olyckligtvis försummade de personer, som ledde nu ifrågavarande arbete, att ägna tid och möda åt att utbilda förmän som kunde så småningom leda och uppfostra personalen. De försökte på det gamla sättet med en enda förman, för- sedd med det nya vapnet (tidsstudierna), att pressa arbetarna mot deras vilja och utan nämnvärd ökning i avlöningen till mycket hårdare ar- bete, i stället för att så småningom undervisa och leda dem samt prak- tiskt övertyga dem, att betingsarbete innebure ej enbart hårdare arbete utan även ökade inkomster. Resultatet av detta förakt för de enkla principerna blev en rad av strejker samt förödmjukelse för dem, som försökte genomföra förändringarna, och hela verket återgick till för- hållanden, som voro vida sämre än de, som varit rådande innan detta försök gjordes. Detta fall torde giva en god illustration av det ändamålslösa i att begagna sig av det nya systemets former, därest man utelämnar dess egentliga väsen och kärna, samt i att försöka förkorta en uppgift, som nödvändigtvis kräver sin tid. Det må ännu en gång framhållas, att de personer, som företogo detta försök, ägde både duglighet och all- varligt uppsåt, och att det dåliga resultatet ej berodde på bristande förmåga, utan därpå att man försökt det omöjliga. Dessa personer — 77 —