Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det nya systemets principer - Det nya systemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
största vinsten av denna förändring tillfallit allmänheten—konsu-
menterna.
Under kortare tidsperioder har, särskilt då det gällt patenterade upp-
finningar, vinstutdelningen för dem, som infört nja maskiner, avsevärt
ökats och i många fall, ehuru beklagligtvis ej alltid, hava arbetarna
fått högre avlöning, kortare arbetstid och bättre arbetsvilkor, men
slutligen har brorslotten av vinsten tillfallit folket i dess helhet.
Införandet av rationell arbetsledning kommer med säkerhet att med-
föra samma följder som införandet av maskinarbete.
Men låtom oss ännu en gång återvända till exemplet med tackjärns-
lastningen. Vi måste då medgiva, att större delen av den vinst, som
uppstått genom ökad arbetskvantitet, till sist tillfaller allmänheten i
form av billigare tackjärn. Och innan vi kunna bedöma, huru resten
av vinsten skall delas mellan arbetare och arbetsgivare, och vad som
är en rättvis och lagom ersättning åt arbetaren, samt vad som bör till-
komma bolaget som utdelning, måste vi betrakta problemet från alla
sidor.
1) Järnbäraren är, som förut sagt, ingalunda någon ovanlig människa,
som det är svårt att få tag på, han är endast en karl av »ox»-typ, tung-
rodd både andligt och kroppsligt.
2) Det arbete han utför tröttar honom ej mer, än vad vilket nor-
malt dagsverke som helst tröttar en frisk arbetare. (Om arbetaren över-
anstränges av sitt arbete, är betinget för stort tilltaget, något som all-
deles strider mot systemet.)
3) Den omständigheten, att denne man kunde utföra så mycket ar-
bete på en dag, var ej beroende på hans initiativ eller originalitet, utan
på kännedomen om konsten att bära tackjärn, en konst som utvecklats
och bibragts honom av en annan människa.
4) Det är ej mer än rättvist, att folk av samma typ erhåller ungefär
samma avlöning, då de arbeta, så mycket de kunna Det skulle exem-
pelvis vara en stor orättvisa att betala denne arbetare 3,6 gånger så
hög avlöning som andra arbetare av samma slag få för ett hederligt
och ordentligt dagsverke.
5) Som förut nämnts, är den ökning av 60 procent, som arbetaren
får, icke resultatet av förmannens eller arbetschefens personliga om-
döme, utan av en lång serie noggranna experiment, vilka företagits fullt
opartiskt för att avgöra, vilken ersättning, som mest gagnar honom,
då alla omständigheter tagas i beräkning.
Vi se sålunda, att järnbäraren med sina 60 procents löneförhöjning
ej är att beklaga utan att lyckönska.
— 7 9 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
