största vinsten av denna förändring tillfallit allmänheten—konsu- menterna. Under kortare tidsperioder har, särskilt då det gällt patenterade upp- finningar, vinstutdelningen för dem, som infört nja maskiner, avsevärt ökats och i många fall, ehuru beklagligtvis ej alltid, hava arbetarna fått högre avlöning, kortare arbetstid och bättre arbetsvilkor, men slutligen har brorslotten av vinsten tillfallit folket i dess helhet. Införandet av rationell arbetsledning kommer med säkerhet att med- föra samma följder som införandet av maskinarbete. Men låtom oss ännu en gång återvända till exemplet med tackjärns- lastningen. Vi måste då medgiva, att större delen av den vinst, som uppstått genom ökad arbetskvantitet, till sist tillfaller allmänheten i form av billigare tackjärn. Och innan vi kunna bedöma, huru resten av vinsten skall delas mellan arbetare och arbetsgivare, och vad som är en rättvis och lagom ersättning åt arbetaren, samt vad som bör till- komma bolaget som utdelning, måste vi betrakta problemet från alla sidor. 1) Järnbäraren är, som förut sagt, ingalunda någon ovanlig människa, som det är svårt att få tag på, han är endast en karl av »ox»-typ, tung- rodd både andligt och kroppsligt. 2) Det arbete han utför tröttar honom ej mer, än vad vilket nor- malt dagsverke som helst tröttar en frisk arbetare. (Om arbetaren över- anstränges av sitt arbete, är betinget för stort tilltaget, något som all- deles strider mot systemet.) 3) Den omständigheten, att denne man kunde utföra så mycket ar- bete på en dag, var ej beroende på hans initiativ eller originalitet, utan på kännedomen om konsten att bära tackjärn, en konst som utvecklats och bibragts honom av en annan människa. 4) Det är ej mer än rättvist, att folk av samma typ erhåller ungefär samma avlöning, då de arbeta, så mycket de kunna Det skulle exem- pelvis vara en stor orättvisa att betala denne arbetare 3,6 gånger så hög avlöning som andra arbetare av samma slag få för ett hederligt och ordentligt dagsverke. 5) Som förut nämnts, är den ökning av 60 procent, som arbetaren får, icke resultatet av förmannens eller arbetschefens personliga om- döme, utan av en lång serie noggranna experiment, vilka företagits fullt opartiskt för att avgöra, vilken ersättning, som mest gagnar honom, då alla omständigheter tagas i beräkning. Vi se sålunda, att järnbäraren med sina 60 procents löneförhöjning ej är att beklaga utan att lyckönska. — 7 9 —