Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fjii8. Såsom utgörande den andra beståndsdelen hos elden är ljuset
närmare beslägtadt med värmet och har i flere fall samma egenskaper, såsom att
från sin källa åt alla håll utgå i raka strålar, k vilka af somliga kroppar
återkastas, af andra mer eller mindre insupas och af åter andra genomsläppas.
Huf-vudsakliga skilnaden dem emellan är, att då värmet varseblifves genom känseln,
ger sig ljuset tillkänna för synen. Endast genom ljus klluna kroppar bli synliga;
från somliga utstrålar ljus, dessa kallas sjelflysande; andra äro mörka, men bli
synliga genom ljus från annat håll och sägas då vara upplysta. Sjelflysaude ting,
hvilka således kunna kallas ljuskällor, äro solen och fixstjernorna, elden, elektriciteten,
fosforn, lysande djur och vissa ruttnande organiska kroppar.
Den för 089 vigtigaste ljuskälla nr solen, hvilken upplyser våra dagar och till en del äfven
våra nätter, om sommaren genom ljusets Sterbrytning i luften, om vintern genom månen. Dernäst
är elden den i detta fall för oss nyttigaste, såsom i viss mån ersättande solljnset, då detta saknas.
Stjernljuset är vid klar luft äfven till någon nytta, 9ärdeles om marken är betäckt med snö, som
då återkastar deras sken. De öfriga, såsom fosforn, lysmasken, nggelveden m. fl., synas väl sjelfra
i mörker, men upplysa föga andra ting omkriug sig; härvid gifvas likväl vissa undantag, t. ex.
den s. k. lyktbärnren, en insekt i Surinam, hvilken sprider så mycket ljus, att invånarne begagna
honom såsom lykta om nätterna.
Såsom alltid utgående fråu någon källa, beliöfver äfveu ljuset tid för att
hinna fram till andra föremål, och denna tid är beräknelig, ehuru hastigheten
af ljusets gång nästan öfverstiger livarje vanligt begrepp. På en sekund
fortplantar sig ljuset 28,000 mil och behöfver alltså 8 minuter 13 sekunder för att
hinna från solen till jorden.
Att ljuset går fortare än ljudet, derom kan hvem som vill öfvertyga sig, då han på afstånd
ser ett skott lossas, eller endast någon som hugger ved; men huru ljusets hastighet kunnat
beräknas torde vara mindre allmänt bekant. Detta har skett genom observation på planeten Jupiters
månar. Genotn iakttagelser och beräkningar känna de stjernkunnige punktligt tiden, då dessa
månar förmörkas, d. v. s. inkomma i och utgå ur planetens skugga; genom flere observationer
har bekräftats, utt dessa månars ljus blir synligt 16 minuter 26 sekunder senare, då jorden har
dan ståndpunkt, att jordbanans diameter ökar afståndet från Jupiter, än då vi befinna os9 pä
närmaste sidan, det vill säga emellan nämnda planet och var sol.
Ljuset framgår i räta strålar och liknar värmet deruti, att det iifvén fortgår
genom lufttomt rum. De kroppar, som genomsläppa ljuset, såsom luft, vatten,
glas m. fl., kallas genomskinliga, de, som genomsläppa det till någon del
half-genomskinliga, men der intet ljus genomsläppes ogenomskinliga. De ogenomskinliga
kropparne antingen insupa eller återkasta solstrålarne; der ljuset insupes, blir
det ej, såsom värmet, sedan återgifvet, utan försvinner för alltid.
Af ljusets återstudsning uppkomma alla slags färger; dessa finnas nämligen
alla i det hvita ljuset, men skiljas åt och bli synliga, då detta brytes. Om t. ex.
ljuset faller på en kropp, som har den egenskapen att återkasta den röda strålen,
men insupa alla de andra, så säges kroppen vara röd, eller hafva röd färg; så
är förhållandet med alla andra färger. Insupes ingen ljusstråle, utan alla
återkastas, så synes kroppen hvit; återkastas deremot ingen, utan alla insupas, så
synes han svart. Hvitt är alltså en förening af alla ljusets strålar; svart en från-
varo af dem alla. De hufvudfärger, som finnas i ljuset och följaktligen uti
naturen kunna bli synliga, äro tre: rÖdt, gult och blått; färgers ljusare eller
mörkare beskaffenhet är beroende af den mån de närma sig hvitt eller svart. Alla
andra färger äro blandningar af de nu nämnda: af gult och blått blir grönt, af
rödt och blått blir gredelint, af rödt och gult blir brandgult, af svart och hvitt
blir grått o. s. v.; som sådana blandningar kunna ske i oändlighet, uppstå också
Rödt Violett snart sagdt otaliga slag af färger; men alla grunda sig på
.. .. . . nämnda hufvudfärger.
ran 9U or a i)et tydligaste bcvi9 på livad här blifvit sagdt synes, då starkare
Gult Ljusblått ljusstrålar brytas i något genomskinligt föremål, dervid de olika
fär-Grönt gerna åtskiljas, t. ex. då solen skiner på fallande regndroppar, hvaral
uppstår den s. k. regnbågen, hvilkens färger äro rödt, brandgult, gult,
grönt, ljusblått, mörkblått och violett eller gredelint. Vill man måla dessa färger i en rundel nti
den ordning de synas, t. ex. 9åsom närstående uppställning, så skall man finna de 9. k.
biand-färgerna alltid intaga bestämd plats mellan sina hufvudfärger j brandgult mellan rödt .och gult.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
