- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
220

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid stenkols upphettning i ngn erhUlles äfven tjära, stenkolstjära, och i ngnen bli qvar étt
slags grå, hårda kol, kallade kåks, som ge mycken hetta då de brinna. Lysgas kan äfven
tillverkas af andra ämnen, såsom ved, talg, olja m. fl. Samma ämnen, hvilka sålunda kuunn genom
konst frambringas, finnas på vissa ställen äfven färdigbildade i naturen, under åtskilliga namn:
Asfalt eller jordbeck samlas alltjemt på stränderna af Döda hnfvet; bergtjära’ kallas en likadan
naturprodukt af mera flytande form, som nppväller ur en källa på ön Trinidad i södibt Amerika;
bergolja förekommer på många ställen i Frankrike, Italien, Amerika, Ostindien, men finast, under
namn af nafta, vid Buku, på veBtra kusten nf Kaspiska liafvet, der den afdunstar äfveu nr jorden
i form af lysgas, hvartill den der på stället nnvändts sedan uråldriga tider.

Salter äro mångahanda: en del bildas af syres förening med någon annan
kropp, som kallas saltets bas; de fyra metalloiderna, fluor, klor, brom och jod
kunna likväl, förenade med metall, bilda salter utan tillkomst af syre, ocli kallas
derföre saltbildare eller haloider, af grekiska ’al.s (salt). Häraf indelas saltema i
två slag, syresalter och haloidsalter; de benämnas äfven alkaliska salter, jord- eller
medelsalter och metallsalter, allt efter sin basis, om denna är ett alkali, en jordart
eller en metalloxid.

Vanligt koksalt är en förening af klor och natrium; jernvitriol kallas metall-salt; krita är
ett jordsalt och salpeter ett alkaliskt salt. Alla slags salter finnas färdigbildade i naturen, men
kunna äfven genom konst frambringas.

Socker ingår i de flesta växtämnen och äfven i djurkroppen; i många
frukter, äfvensom i mjölk, kännes det på den söta smaken, dock är ej allt socker
lika till sina beståndsdelar; det vanliga eller rörsockret har en annan
sammansättning än det s. k. drufsockret, som finnes i vissa frukter, håning m. m.
Mjölksockret åter skiljer sig från båda de föregående.

Oljor utgöra den fetma, som finnes i organiska kroppar, från hvilka den
dels genom pressning och silning, dels genom kemiska åtgärder framskaffas: de
utgöras af ganska manga slag och användas till många olika ändamål.

Hartser äro äfven feta ämnen ur vissa växter, hvilka genom kemisk
beredning göras användbara till bvarjebanda bruk.

Färgämnen, hvarmed andra kroppar, särdeles tyger och andra trådaktiga
ämnen, kunna förgas, bemtas ur både djur-, växt- och stenriket, af ganska olika
sammansättning och i betydlig mån afvikande egenskaper. Alla fårger förstöras
(blekas) genom inverkan af ljus, upphettad luft och klor; men af dessa
förändringars större eller mindre lätthet och hastighet indelas färgerna i äkta och oäkta.

De sätt, genom hvilka naturens elementer dels kemiskt förenas och förvandlas
till nya kroppar, dels kunna upplösas och skiljas hvar för sig, äro jäsning och
destillering; på dessa båda grunda sig de flesta kemiska verksamheter.

Jäsning kallas den process, som uppstår då organiska kroppar öfvergå från
sitt ursprungliga tillstånd, antingen genom frändskap till andra kroppar, med
hvilka de blifvit sammanförda, eller genom förruttnelse.

1’rof på jäsnings verksamhet kan synas vid mältning, brygd, brödbakning med flere andra
hnshållsförrättningar. Jäsningens första verksamhet är att framkalla det i växtämnena belintliga
drufsockret, och häraf uppkommer den söta smaken hos malt, vört, nygjord deg med flere
blandningar. Vid fortsatt jäsning förvandlas sockret till sprit, hvarvid en del deraf bortgår såsom
kolsyra, hvars luftformer på dricka synas såsom blåsor, uti bröd förorsakar porositet o. s. v.

Destillering grundar sig på den här förut (sid. 195) omtalade egenskapen
hos särskilda kroppar att förflygtigas vid olika värmegrader. Då sammansatta
kroppar utsättas för stigande värme, förvandlas först de flyktigaste till ångor eller
gaser, som uppstiga i luften, medan de tyngre ämnena ännu äro oförändrade.
Genom att i passande apparater uppfånga de efter hvarandra uppstigande dunsterna
kunna de olika ämnena sålunda lätt erhållas hvar för sig.

Ett exempel på fördelning genom destillering visar den allmänt kända bränvinsbränningen.
Den ur säden eller potatisen genom jäsning utvecklade spriten eller alkoholen blir af värmen
luftformig medan vattnet ännu håller sig flytande; då dessa ångor genom afkylning åter göras
flytande, får man bränvinet för sig sjelf, afskildt från den gröfre mäsken. På samma sätt utdragas
ur sina naturliga danings- och samlingsram ganska många af våra nyttiga ämnen, såsom
läkemedel, oljor, hartser, färgämnen jemte mycket annat dylikt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free