Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock genom religionsvurmeri. Yäl fruktade han så föga för påfven och hans makt,
att han fråntog honom rättigheten till utnämning af biskopar och förmådde sitt
presterskap förklara påfven äfven i andliga saker vara beroende af ett allmänt
kyrkomöte, ja, trotsade honom äfven i hans egen hufvudstad, Kom; likväl lät han
jesuiterna öfvertala sig att den 22 Okt. 1685 upphäfva Ediktet i Nan tes och
anställa de grymmaste förföljelser mot alla de protestanter, som vägrade afsäga sig
sina fäders tro. Följden häraf blef, att mer än 500,000 fransmän flyktade ur
riket och medtogo franska kapitaler, fransk konstflit och franska
manufakturhemligheter, hvilket allt blef särdeles välkommet i Holland, England och Preussen,
hvarest flyktingarne vunno lyckliga och säkra fristäder. Ludvig XIY dog den 1
Sept. 1715 och lemnade sitt fordom blomstrande rike i största elände; 4,550 mill.
livres skuld nedtryckte staten; af hela hans ätt fans ingen mer qvar än en i
vaggan hvilande sonsons-son. En hertig af Orleans blef den unge konung Ludvig
XV:s förmyndare; han inrättade 1716 en nationalbank, från hvilken en mängd
pappersmynt utgafs, men då detta ej kunde inlösas, förföll all kredit och en
fullkomlig bankrutt följde, hvarigenom otaliga familjer ruinerades. Under sådana
omständigheter mottog konungen sjelf regeringen 1723. Kardinal Fleury, som varit
hans lärare, blef nu premierminister och uppehöll någorlunda Frankrikes anseende,
äfven genom lyckliga krig. Fleury dog 1743, och derefter började riket nedsjunka
i uselhet. Ludvig hade 1726 blifvit gift med polska prinsessan Maria, men efter
en tillfällig oenighet mellan makarne tog konungen sig mätresser, hvilka sedan
alltjemt regerade. De förnämsta af dessa voro hertiginnan af Chateauroux, madame
Fonvpadour, från 1745—1764, samt sedan, från 1768, en qvinna med ett högst dåligt
rykte, den han upphöjde till grefvinna du Barry. Dessa handlade i konungens
namn fullkomligt despotiskt och utsögo landet genom de oförskämdaste
utpressningar; då parlamenten vågade göra föreställningar häremot, blefvo de
landsför-vista; hofvet nedsjönk i den gröfsta sedeslöshet, frossande i öfverflöd på folkets
bekostnad; ett allmänt missnöje uppstod, hvilket hotade utbryta i uppror, då det
hejdades af Ludvigs död; han smittades af kopporna och efter de rysligaste plågor
samt oupphörlig fruktan för helvetets straff, som skulle följa på hans ogudaktiga
lefnad, dog han den 10 Maj 1774, och hans halfruttnade kropp följdes i grafven
af folkets förbannelser. Han efterträddes af sin sonson Ludvig XVI. Om det
varit möjligt att en enskild mans dygder kunnat rädda Frankrike, så skulle han
gjort det, ty en ädlare karakter och uppliöjdare tänkesätt, än hans, kunna svårligen
finnas; men han saknade den sjelfständighet och herskarekraft, som här varit
behöfliga. Flera anstalter vidtogos till landets och näringarnas förbättrande, till
hvilket bidrogo lyckade val af ministrar, bland hvilka de bästa voro Turgot och
Necker. Under den senare deltog Frankrike i Amerikanska frihetskrigen,
hvarigenom riket väl vann ära, men dess skulder ökades. Genom hofkabaler och
intriger förmåddes dock den obestämde konungen att tid efter annan afskeda dessa,
i hvilkas ställe kommo andra, genom hvilka, i förening med hofvets slösande
lefnadssätt, finanserna alltmera intrasslades. Den 14 Juli 1788 utbröt en
förfärlig orkan, som förstörde alla skördar i större delen af riket. Detta allt
framkallade den stora revolution, som på samma dag året derpå uppblossade.
England. Detta land fick äfven sin dryga andel af tidens oro och
.religionsstrider. Henrik VIII, som regerade 1509—1547, var en lättsinnig och tillika
blodtörstig vällusting; han var lärd och hade känsla för de sköna konsterna, men
var af ett våldsamt, nyckfullt och misstänksamt sinnelag, som gjorde honom till
fäderneslandets tyrann. I början nitiskt tillgifven katolska religionen, skref han
en stridsskrift mot Luther, för hvilken han af påfven belönades med titeln Trons
Försvarare; men då han af påfven blef vägrad skilsmessa från sin drottning för
att fa gifta sig med en hoffröken, skilde han sig från Komerska Stolen, förklarade
sig sjelf för kyrkans öfverhufvud och indrog till kronan alla kloster, stift och
kapell, i hvilka funnos omätliga skatter. Af hat till Luther och protestantismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
