Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antogs ej heller denna religion; många blefvo atlifvade för det de ej ville
uppsäga påfven tro och lydnad, andra för det de gynnade protestantiska läran; man
lät sammanbinda katoliker och protestanter, kastade dem på slädar, hopvridna
af törne, och släpade dem så till bålet. Henrik, var sex gånger gift; två af hans
gemåler blefvo halshuggna, två förvista, en dog i barnsäng, och den sista
öfver-lefde honom. Han efterträddes af sin son Edvard VI, 1547—1553, under hvars
regering reformerta religionen blef antagen, likväl med bibehållande af
biskopliga värdigheten. Efter honom valdes till regentinna hans syster Maria, som
kort derpå, i Juli 1554, blef förmäld med spanske konungen Filip II. Hon var
af ett vildt och hämdfullt lynne, tillgifven katolska läran. Det löfte hon före
sitt uppstigande på tronen gifvit, att upprätthålla protestantiska religionen, bröt
hon strax derefter, och lät genom en ambassad till ltom förklara England ånyo
underkastadt påfvens välde. Mer än 300 protestanter blefvo under de följande
tre åren lefvande brända, och katolikernas uselhet gick så långt, att späda barn
kastades efter sina mödrar i elden. Maria sände hjelptrupper och penningar till
sin gemål Filip i Spanien, som låg i krig med Frankrike, hvaraf följden blef
att frånsmännen intogo Englands sista besittning på fastlandet, Calais, hvilken
förlust grämde Maria så hårdt att liou dog, den 17 Maj 1558. Enhälligt
utropades strax hennes syster Elisabet till drottning, och med henne böljar ett
lysande tidehvarf i Englands historia. Såsom katolik underrättade hon påfven
uti ett bref om sitt uppstigande på tronen, men den öfvermodige Paul IV svarade
henne med tillsägelse att nedlägga kronan och afbida hans tillåtelse att återtaga
den. Denna trotsighet föranledde Elisabet att åter införa protestantiska
religionen och liksom hennes fader förklara sig sjelf för kyrkans öfverhufvud. Härför
bannlyst, blef hon hatad af katolikerna; i kyrkostyrelsen hade hon bibehållit
biskoparnes värdighet * och åtskilliga katolska ceremonier, hvilket väckte missnöje
hos de strängt reformerta; men under så väl dessa stridigheter, som en mängd
politiska svårigheter, förstod hon med klokhet och kraft reda sig.
Med fast beslut att aldrig gifta sig, Ænn hon nöje uti att med förhoppningar nppehålla
sina mänga friare, bland hvilka voro Filip II i Spanien, Erik XIV i Sverige, hertigarne af Apjon
och Alen<;on i Frankrike. Genom den frihet hon lemnade sina undersåter både i religiöst och
medborgerligt nfseende gruudlades den näringsflit, den handel och den öfvermakt till sjös, som
sedan utmärkt den engelska nationen. Under hennes styrelse tillintetgjordes den s. k.
oöfvervinne-liga srmadan, hvarmed spanska konungen Filip II hotade Englands tron; Spaniens förnämsta
handelsstad Cadiz eröfrades 1596, Spaniens rikedomar från Amerika borttogos, hvarjemte engelska
kolonier anlades i Nya Verlden. Afven till landtförsvaret sträckte hon sin omsorg och en här af
113,000 mnu stod hvarje dag vapenfärdig. En fläck fördunklar dock glansen af Elisabets
minne, nemligen Maria Stuarts afrättande, hvilken skändliga handling endast kan af den då
her-skande tidsandan till någon del ursäktas. Maria Stuart var född drottning af Skottland och gift
med kouung Fruns II i Frankrike. Såsom dotter till Henrik VIII:s äldsta systers son ansågs
hon efter den engelska Marias ’död närmast berättigad till Englands tron, helst Elisabet af sin
fader blifvit förklarad oäkta. Då Maria Stuart efter sin makes död 1560 återvände till
Skott-Innd, fann hon allting förändradt; den reformerta läran hade der med våld blifvit införd,
katolikerna förlorat allt inflytande och deras kyrkor och kloster blifvit jemnade med jorden. Den
eköna 19-åriga Maria, som var varmt tillgifven katolska läran, fick med möda tillåtelse att i
hemlighet för sig sjelf fira katolsk gudstjenst. Ensam mot alla trodde hon sig göra klokast i att
skaffa sig ett manligt stöd, och lät 1565 förmäla sig med sitt syskonbarn, grefve Darnley:
denne, obildad och härd, förorsakade den snillrika och tint bildade furstinnan många ledsamheter.
I Fehr. 1567 blef han på en landtgård genom en mina sprängd i luften, och då Maria i Maj
samma år lät förmäla sig med den för denna illgerning misstänkte grefven af Bothwell, utbrast
ett allmänt uppror; Maria beskyldes vara sin gemåls mörderska, hennes trupper skingrades
enart, Bothwell flydde, blef sjöröfvare och dog slutligen vansinnig i Danmark; Maria deremot
togs till fånga, hennes föga mer än årsgamla son Jakob VI kröntes till konung och hennes
oäkta bror, grefven af Murray, upphöjdes till regent såsom hans förmyndare, Ett af Maria
vågadt ytterligare försök att återtaga sin makt misslyckades, och slutligen fann hon ingen annan
utväg än att, i Maj 1568, Hy till Elisabet och begära hennes hjelp; men här blef hon satt i
fängsligt förvar, der hon qvarhölls i 18 år. Elisabet fruktade, måhända icke ntan skäl, att om
Maria åter kom till väldet, skulle hon försöka göra gällande sina anspråk på Englands krona;
också uppstodo åtskilliga oroligheter, tillstälda af det mäktiga katolska partiet, för att befria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
