Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marin, genom hvilken detta parti hoppades återfå sitt välde. 1586 upptäcktes en
sammansvärjning, som gick ut p8 ingenting mindre än att mörda Elisabet för att få Maria fri; nti denna
skändliga komplott anklngades Maria ntt vnrn delaktig; hoa begärde då att få försvara sig i
närvaro af sina anklagere, men detta vägrades, bon dömdes till döden och halshöggs den 8
Februari 1587.
Elisabet dog den 24 Mars 1603. Hennes efterträdare blef den olyckliga
Maria Stuarts son, konung Jakob Yl i Skottland, hvilken under namn af Jakob 1
under sin spira förenade bägge rikena och kallade sig konung öfver Storbritannien.
Han var lärd, men utan smak och urskilning, till karakteren svag och ombytlig,
men hersklysten och envis. Katolikerna, som sågo sig svikna i sin förhoppning
att genom honom återfå öfverhanden, beslöto i Nov. 1605 att med krut spränga
konungen, kronprinsen och hela parlamentet i luften; denna nedriga af jesuiterna
tillstälda anläggning blef likväl i tid upptäckt och tillintetgjord. Genom sin
fåfänga att handla såsom enväldig stötte sig Jakob med hela folket, så att
revolution var nära att utbryta, då han 1625 hastigt afled. Hans son och efterträdare
Karl I egde alla de dygder, som pryda en enskild man, men derjemte faderns
alla fel: han gick ännu längre i sina för folket förhatliga åtgärder, lät påbjuda
en ny liturgi, ökad med en mängd katolska ceremonier, till begagnande vid
guds-tjensten; kränkte det idoga folkets fri- och rättigheter; lät egenmäktigt påbjuda
tull och andra utskylder m. m. Allt detta föranledde ett uppror, hvilket efter
många strider slutade dermed, att Karl den 30 Januari 1649 miste sitt hufvud
på schavotten. Derpå förklarades konungamakten och öfverhuset för alltid
af-skaffade och riket gjordes till republik. Den förnämste af anförarne för upproret,
Oliver Cromwell, utsågs till regent under titel af protektor; han styrde riket med
skicklighet och kraft, så att både dess yttre anseende och inre välstånd förökades.
Skottland och Irland hade väl förklarat sig ej vilja tillhöra republiken och valt
den dödade konungens son Karl II till sin konung; men båda landen blefvo af
Cromwell kufvade 1650, och Karl måste fly till Frankrike.
Cromwell dog den 3 Sept. 1658. Hans son Richard erkändes som protektor, men afsade
sig snart denna värdighet, hvarefter flera orolighefer nppstodo, hvilka slutade dermed, att Karl II
återkallades, ankom till London den 29 Maj 1660 och nnder allmänt jnbel utropades till konnng.
Hvarken faderns olycka eller hans 10-åriga landsflykt hade hos honom alstrat något bättre
begrepp om huru ett fritt och idogt folk bör regeras. Han gynnade katolska läran och sträfvade
efter envälde; två krig mot Holland fötdes utan kraft och slutades med vanära. Regeringen
fördes från 1670 af fem ministrar: Clijford, Arlington, Buckingham, Ashlty, Lauderdale, hvilket
råd nf den missnöjda ullmänheten kallades Cabal, efter begynnelsebokstäfveroa i deras namn.
Jäsningen steg oupphörligt och endast folkets afsky för inbördes krig afhöll det allmänna
uppror, som hotade ntt utbryta. Härvid bildades de två partier, Tories och Whigs, del förra
hofvets och det sennre folkets, som derefter fortfarit ända till våra dagar. Karl dog den 6
Febr. 1685 och efterträddes af sin bror Jakob II. Denne gick ännn längre i trots mot folket,
nppfylde sitt hof med jesuiter, i hvilkas orden han sjelf ingått, lät genom en högtidlig
ambassad till Rom erbjuda päfven Englands lydnad, samt utfärdkdc på våren 1688 en förordning,
ntt alla statens platser och äreställen skulle stå öppna för katoliker; den prest, som vägrade
från predikstolen kungöra detta påbnd, skulle afsättas. Hvad missnöje detta väckte, lick Jnkob
snart tillfälle att sjelf se, ty då han i Augusti samma år höll mönstring med sinn 30,000 man
och lät framför hvarje regemente uppläsa sitt påbud med antydan, ntt den, som ej fann sig
nöjd dermed, sknlle nedlägga vapen, sträckte hela arméen gevär. Detta onktadt fortsatte han
sitt vansinniga trots mot folket, som tröstade sig dermed, att han ej egde någon son och hans
protestantiska dotter Maria, sedan 1677 gift med ståthållaren i Holland, prins Vilhelm af
Oranien, sknlle efterträda honom; men då den tidning förkunnades, att drottningen födt en son,
kom folket nästan i förtvillan och vände sig till prins Vilhelm; denne rustade sig i hemlighet
och mot slutet af Sept. 1688 fick Jakob från sitt sändebud i Haag underrättelse om Vilhelms
plan; af förskräckelse släppte’han brefvet i golfvet och skyndade ntt återkalla alla sinn
förordningar; det var för sent; redan den 5 Nov. ankom Vilhelm, Jnkob flydde i sin rådvillhet till
Frankrike, ett sammnnkalladt parlament förklarade tronen ledig och öfverlemnade den åt Vilhelm
och hans gemål. Samma dag, den 13 Febr. 1689, underskrefs Rättigheternas Bill, ett dokument
af innehåll: att konungen ej lick frikalla någon frän, lagarne, ej upprätta någon religionsdomstol,
ej utskrifva skatter utan parlamentets bifall, ntt ingen parlamentslednmot skulle anklagas utom
inför sjelfva parlamentet, vnlfriheten och ständernas rätt att hos konungen frnmstnlln sina
önskningar upprätthållas, samt folket i nödfall vara herättigadt att gripa till vapen mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
