Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelfva konungen. Denna händelse kallas i Englands historia Revolutionen, och nämnda handling
blef en af grundpelarne till den glans och ära, som åtföljt England ända till våra dagnr. Vilhelm
dog 1702 och efterträddes af sin svägerska, Jakob II:s dotter Anna. Genom en Unionsakt af
den 6 Maj 1707 förklarades England och Skottland för ett rike och bägges parlament
sammanslogos. Anna dog den 1 Ang. 1714, då parlamentet valde kurfursten Georg af Hannover till
konung, hvilken blef stamfader till det ännu regerande konungahuset. Ättlingarna af Stuartska
huset försökte väl, både under hans och hans sons tid, att återvinna tronen, men utan
framgång. Georg I dog 1727 och efterträddes af sin son Georg II, 1727—1760, samt denne af sin
son Georg III, 1760—1820. Under alla dessa regenter fortfor England, gynnadt af religiös och
politisk frihet, att oupphörligen stiga i industriel utveckling, i följd hvaraf äfven dess yttre
anseende ökades, så att riket innan kort ej allenast egde ett obestridt herravälde till sjös utan
äfven kraftigt inverkade på alla europeiska staters angelägenheter. Derjemte förökades
oupphörligt Englands främmandé besittningar; Amerikanska staterna måste väl, efter en 7-årig strid,
1783 afträdas, men detta blef för moderlandet en ren vinst, ty de forna dryga
militärunderhållen förvandlades till vinstgifvande handelförbindelser med den nya staten. Dessutom ersattes
snart denna förlust genom landvinningar i Ostindien och Australien; 1787 grundlädes
straffkolonien Botanybay på Ulimaroa.
Hollaild. Kustlandet Nederländerna var af ålder bebodt af ett arbetsamt
och frihetsälskande folk; på 1480-talet kom det genom giftermål under
Österrikiska kejsarehuset samt vid detta stora väldes delning 1555 under spanska
konungahuset. Den tyranniske Filip II, ledd af sitt blinda religionsnit, ville
här införa inqvisitionen och insatte öfver landet ett villigt verktyg för sina
grymheter, hertigen af Alba, hvilken på det omenskligaste sätt mördade och plundrade
alla protestanter. Det förtviflade folket ansåg sin frihet ega förnämsta stödet uti
tre af landets adelsmän, prins Vilhelm af Oranien samt grefvarne af Egmont och
Hoorne. Den förre, som kände Filips och hans generals karakter, var nog
forsigtig att jemte en mängd nederländare lemna landet vid hertigens af Alba
dit-komst; grefvarne deremot stannade qvar för att rädda sina egendomar. Yid
af-skedet helsade dessa Yilhelm såsom prins utan land, hvilket han besvarade med
benämningen grefvar utan hufvuden; detta besannades snart, ty bägge blefvo,
jemte en stor mängd andra, 1568, halshuggna; de inom 6 år mördade uppgingo
till mer än 18,000 menniskor och den från dessa röfvade egendom uppskattades
till ett värde af minst 20 millioner kronor. Vilhelm af Oranien samlade 1568
de fördrifna nederländarna, stälde sig i spetsen för dem och anropade alla Europas
protestantiska makter om hjelp; i början röntes många motgångar och frihetens
sak syntes nästan förlorad, hvartill förnämligast bidrogo religionstvistigheter samt
de höges afundsjuka, hvarigenom krafterna splittrades; men genom prins Vilhelms
talanger, vishet och lugna beräkningar lyckades dock slutligen deras bemödanden
att göra sig fria. Den 13 Aug. 1572 ingicks Förbundet i Dortrecht mellan
provinserna Holland, Zeeland och Utrecht; ännu erkändes Filip II:s öfverhöghet,
och till fälttecken valde de förbundna ett skepp utan segel och styre, med
öfver-skrift: ”ovisst hvart ödena föra”. Den 23 Jan. 1579 afslöts JJnionen i Utrecht
mellan provinserna Holland, Zeeland, Utrecht, Geldern och Friesland, hvartill
kommo 1580 Overyssel och 1594 Groningen; ändamålet var försvar för
gemensamma rättigheter, och 1581 uppsades tro och lydnad åt Spaniens kopung Filip
II, som såg sitt despotiska välde öfver dessa länder’härigenom tillintetgöras,
dömde Vilhelm af Oranien, hvilken härför stod i spetsen, såsom
majestätsför-brytare och lofvade 25,000 kronor jemte adelskap åt den, som dödade honom.
Denna dom besvarade Vilhelm med att genom ett manifest inför samtid och
efterverld afhölja Filips både offentliga och enskilda förbrytelser. Emellertid
saknades ingalunda usla menniskor, och den 10 Juli 1584 blef Vilhelm i Delft
skjuten af en fransman, Balthasar Gerard, hvilken utom den bestämda belöningen
för denna bedrift äfven blifvit af munkarna lofvad himmelens salighet.
Ändamålet med detta mord vans likväl icke, ty Vilhelms son, den 17-årige prins
Moritz, biträdd af en magistratsperson, Oldenbarneveldt, satte sig i spetsen för folket
och lyckades efter flera strider komma så långt, att Holland 1590 af flera ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
