Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liela folket. Under denna tidrymd halva hittills tjugu regerande personer
innehaft tronen.
1. Gustaf I, son af riksrådet Erik Johansson Yasa och hans fru Cecilia
Mag-nusdotter (af Ekaslägten), var född på sätesgården Lindholm den 12 maj 1496.
Sten Sture den äldre var Erik Johansson Yasas morbroder, och vid dennes
hof blef den unge Gustaf uppfostrad, samt vistades vid Upsala akademi åren
1509—1514. På en herredag i Yadstena utnämnd till riksföreståndare den 24
augusti 1521, blef han två år derefter på en riksdag i Strengnäs vald till
Sveriges konung den 6 juni 1523. Midsommaraftonen samma år intågade Gustaf
i sin nu ändtligen intagna hufvudstad Stockholm, och snart derpå öfvervunnos
äfven Kalmar och Finland, så att hela riket nu var befriadt från alla yttre
fiender. Snart började likväl andra bekymmer: af de mäktiga Lybeckarne
framlades räkning på de fordringar, de påstodo sig ega för sitt bistånd under
befrielsekriget; dennas belopp gick till mera än statens hela peijmingeinkomst, och
for att ej få dem till fiender, måste Gustaf bevilja dem fortfarande tullfri
handelsrättighet öfver hela riket. Största delen _ af Sveriges redbaraste egendom
hade under tidernas lopp öfvergått i presternas händer. Gustaf, som insåg
skadligheten häraf för riket, begagnade sig med klok beräkning af yppade
omständigheter, for att minska deras makt och rikedomar. I stället för den från riket
flyktade Gustaf Trolle hade till erkebiskop blifvit vald den så kallade Mäster
Knut, och till biskop i Yesterås satt en vid namn Peder Jakobsson, kallad
Sunnan-väder; dessa båda försökte genom bref förmå allmogen att resa sig, för att
for-drifva den kätterska konungen, som vågade förgripa sig på kyrkans fridlysta
egendom. Konungen med några rådsherrar begaf sig till Yesterås, uppträdde
för domkapitlet, framlade der några sådana uppsnappade bref och den
öfver-bevisade biskopen dömdes genast förlustig sitt embete; den närvarande Mäster
Knut, som ville försvara sin embetsbroder, förklarades då sjelf afsatt, såsom en
förrädares medbrottsling, och Upsala domkapitel måste på konungens förslag
antaga till erkebiskop ett då i Sverige sig uppehållande påfligt sändebud, den
lärde Johannes Magni. Tvänne bröder, Olaus och Jjaurentius Petri, söner af en
åmed i Örebro, hade studerat i Wittenberg och der gjort bekantskap med Luther
och hans religionssatser. Dessa bröder hade kort före Kristian Tyranns
uppträdande här hemkommit och började genast predika mot de påfliga kyrkobrukens
vidskepelser. Denna djerfhet väckte stort uppseende, och många började lyssna
härtill; naturligtvis blefvo de af katolska presterna fördömda, men i följd af de
politiska oroligheterna fingo de i temlig ro verka för sina lärors utbredande.
På riksdagen i Strengnäs 1523 uppträdde den oförfärade Olaus Petri offentligt
inför de församlade ständerna och sökte med skriftens klara ord bevisa de
påfliga lärornas falskhet. De klagomål, presterna häröfver anförde hos konungen,
föranledde denne att kalla till sig bröderna Petri jemte den af dem vunna, för
klokhet och lärdom högt ansedda erkedjeknen i Strengnäs Jjaurentius Andrcee, att
för honom framställa grunderna för sin nya lära. Gustafs klara blick insåg
genast sanningen uti denna lära, livartill kom den nytta han häraf kunde
påräkna för sina politiska planer; för att undvika det ännu farliga ryktet för
kätteri låtsade han sig ej taga någon del i religionstvisterna, men anvisade alla
tre tjenliga verkningskretsar: Olaus Petri blef predikant i Stockholms storkyrka,
den yngre, lärdare, men mera foglige Jjaurentius Petri utnämndes till teologisk
lärare vid Upsala akademi, och Ijaurentius Andreæ gjordes af konungen till
hans egen kansler. Alla af presterna gjorda försök att motarbeta den nya läran
blefvo af den kloke Gustaf motade, ömsom med mildhet, ömsom med stränghet;
då 91’kebiskopen Johannes Magni efter sina företrädares exempel ville tala ur en
hög ton och imponera genom stor ståt, blef han derfor allvarsamt tillrättavisad
af konungen, som frågade honom om Frälsaren befallt sina apostlar att föra stort
prål, samt hänvisade honom till sitt rätta kall att vara folkets lärare. Yid en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
