Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lunda vid olika tider fängslad på slotten i Stockholm, Abo, Kastelholm,
Grips-holm, Yesterås och Örbyhus. På detta senare ställe blef han ändtligen 1577,
dödad med förgift, på den onaturlige broderns befallning.
Konung Erik XIV var i mycket klandervärd, men ännu mera beklagansvärd. Om han, i
stället för att med glans och fördelar öfverhopn den opålitliga och maktlystna adeln, lik sin
store fader hållit denna på behörigt afstånd och beflitat sig om folkets välgång, så hade han
suttit säkrare på sin tron och riket fortfarit i sitt välstånd, i stället för att detta vid slutet af
hans regering var försänkt i elände, hufvudsakligast genom det illa förda kriget till lands mot
Danmark. Hans förtrogne rådgifvare, Göran Persson, var en man af stora själsgåfvor och en
öfverlägsen skicklighet; men han hade det felet, att gå till en motsatt ytterlighet och utan skäl
hata allt hvad adel hette. Vid Eriks fall blef han på hertigarnes befallning rådbråkad på
Brunkeberg. Drottning Karin Månsdotter var en af de älskvärdaste qvinliga personligheter vår
historia har att framvisa; sjelfva hennes hätskaste fiender kunde icke förebrå henne någon annan
klandervärd handling, än att hon vid femton års ålder blef en vördad konungs älskarinna och
sedan vågade emottaga den krona, som räcktes henne af en tillgifven makes hand. Hou fick
några gårdar i Finland, der hon i stillhet framlefde sin öfriga tid, älskad af alla. Vid Eriks
fall var hon blott nitton år gammal, men moder till två barn; dottern Sigrid blef med tiden
gift, först med landshöfdingen Henrik Klasson Tott och derigenom stammoder för grefliga ätten
Tott, sedan med en adelsman Natt och Dag. Sonen Gustaf, en gång offentligen erkänd för
Sveriges lagliga tronföljare, måste under hela sin lefnad såsom flykting irra omkring i
främmande land, kämpande mot nöd och bekymmer samt ofta ett föremål för sin kungliga farbroders
farhågor och lågsinnade förföljelser. Han dog i Ryssland 1607.
3. Johan III, Gustaf I:s andra ’son, var född 1537 och blef genom Erik XIV:s
afsättning konung 1568. Han var en af de få konungar, som aldrig erhöllo
folkets kärlek, så lätt vunnen för en svensk kouung. Hans kalla grymhet mot
sin afsatte broder väckte hvarje rättsinnig persons ovilja, och hans
regeringsåtgärder vöro ingalunda tjenliga till dennas mildrande. Det långvariga och
för-derfliga danska kriget slutades utan hvarken vinst eller ära genom fred i Stettin
1570, dervid Danmark fick behålla Skåne, Hulland, Blekinge och Jemtland samt
Gotland, som det sedan unionstiden tillegnat sig. Med konungens svåger,
konungen i Polen, inträdde snart ett vänskapligare förhållande, men med Ryssland
utbröt ett krig, som varade under Johans hela regeringstid nch fördes svagt,
hvartill oupphörliga utskrifningar och dryga krigsgärder tryckte folket. Till rikets
inre styrelse hörde en för jordbruket högst förderflig stadga, ämnad att utgöra
en fördel för städerna. Bönderna ålades att föra allt, hvad de hade att sälja,
till städerna för att utbjudas åt köpmännen, och förbjödos att hemma i sina
gårdar eller på vägarna afyttra något, vid orimligt hög» viten. Denna godtyckliga
stadga verkade högst menligt på så väl landtbruket som sedligheten. Hvad som
gjorde konung Johans regering mest förhatlig var likväl hans försök att ånyo
här införa den numera af allmänheten afskydda påfviska läran, hvartill han
blif-vit öfvertalad af sin katolska religionen ifrigt tillgifna polska gemål. Det är
troligt, att konung Johan aldrig ämnat bli “påfvens lydige son“, men han
utfärdade en ny handbok för gudstjensten, [Liturgi), som innehöll en stor mängd
af de forna kyrkobruken. Denna sökte han med både öfvertalningar och
maktspråk få antagen i hela riket, hvarvid en af hans ifrigaste biträden var en
hemlig jesuit vid namn Laurentius Nicolai, känd under namnet Kloster-Lasse.
Måhända skulle denna kyrkans ombildning till någon del lyckats, om ej hertig Karl
varit sin fädernelära trogen. I hans hertigdöme, der konungen ej hade någon
befallanderätt, fortfor gudstjensten oförändrad; alla för sitt motstånd mot
liturgiens antagande förföljde prester och religionslärare funno här en säker fristad,
och såsom liggande midt i landet, spridde sig exemplet härifrån åt alla håll.
Sedan drottning Katarina Jagellonica 1583 afliditoch konung Johan två år derefter
förmält sig med ett svenskt fruntimmer, Gunilla Bjelke, tillgifven lutherska läran,
af-svalnade hans ifver för katolicismen; efterhand blefvo nu jesuiter och katolska
prester aflägsnade från riket, ehuru konungen ännu försökte att få sitt älsklingsverk,
liturgien, allmänt antaget. Sin son Sigismund hade han låtit uppfostra i katolska
läran, och 1587 blef denne vald till konung i Polen. — Konung Johan afled 1592.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
