Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i stället för att efter aftal resa till Stockholm, for han tillbaka till Polen,
der-ifrån han hitsände öppna bref, hvaruti han förklarade den ingångna förlikningen
ogiltig, kallade sin farbror ypprorsstiftare och hotade återkomma med en större
krigsmakt för att utkräfva hämd. Strax utfärdade hertigen en kallelse till rikets
ständer, att i början af följande år sammanträda i Jönköping. Här anklagade
hertig Karl öppet sin brorson att hafva kränkt sin konungaed och brutit emot
Sveriges lag; härpå fattades det beslut, att så framt Sigismund ville fortfara
att anses som svensk konung, borde han genast koiuma hit till riket och här
förblifva, samt derjemte afsäga den påfviska läran och antaga den evangeliska;
ville han ej detta, borde han sända sin son Vladislav till Sverige, för att under
hertig Karls förmynderskap uppfostras i lutherska läran. Häröfver borde
konungen bestämma sig inom fyra måuader, eljest ämnade ständerna se sig om efter
en annan konung. På detta beslut, som afsändes till Polen, kom intet svar,
hvar-för ständerna, som vid midsommartiden samma år ånyo sammanträdde i
Stockholm, formligen uppsade konung Sigismund tro och lydnad, men förklarade sig
dock villiga att bibehålla hans ätt, så framt prins Vladislav inom år och dag
hitsäudes, för att i den evangeliska läran uppfostras. Icke heller härpå fastades
något afseeude, hvarför konung Sigismund och hans afkomliugar förklarades för
alltid uteslutna från svenska tronen. I Polen regerade Sigismund till sin död
1632, och var der mycket älskad för sitt fogliga och milda sinnelag. Han var
två gånger gift och hans gemåler voro systrar, döttrar till erkehertig Karl af
Österrike; med den första, Anna, hadc han sonen Yladislav Sigismund, och med
den andra, Konstantia, sonen Johan Kasimir, bägge sedan konungar i Polen.
Nästan den enda egentliga regeringshandling Sigismund här ntförde var en ännu ytterligare
utvidgning af den makt och fördel, biide Erik XIV och Johau III tillagt adeln, så att numera
alla slags indrägtigare sysslor och embeten inom hela riket skulle iunehafvas af endast adelsmän.
Ilertig Karl deremot arbetade oupphörligt på allmogens fördel, och herskade öfver den
makt-lystna och sjelfsvåldiga adeln ined verklig jeruspira. Sedan Sigismund var afsatt, blefvo alla
hans medhållare förföljda; de som ej lyckades tiy, straffades såsom förrädare, utan afseende på
stånd, namn eller värdighet. Man räknar ända till etthundrafyratio persouer, som blefvo
af-rättade, de flesta adelsmän och många tillhörande rikets förnämsta ätter. Flere historieskrifvare
hafva skarpt klandrat denna hertig Karls sträughet, den de kallat en onödig grymhet och jemfört
med Kristian Tyranns blodtörst; men man bör ihågkomma, att dessa alla blefvo af tillsatta laga
domstolar formligen dömda till döden, samt att munga tusen landsinäu genom dem bragts i
olycka, och att mäktiga partier och djupt inrotade missbruk svårligen kunna qväfvas genom
lindriga medel. Emellertid verkade denna stränghet och rastlösa verksamhet att ordning och skick
återstäldes inom förvaltningens alla greuar, att den trotsiga och egenmäktiga adeln lärde sig
vörda sin konung och lyda hans bud samt att statens embetsmäu tvu.ugos att blifva trogna och
arbetsamma, i stället för att de förut ofta nog endast varit kronans opålitliga redskap och menige
mans orättvisa förtryckare.
5. Karl IX, Gustaf I:s yngste son, var född 1550. Flere gånger af ständerna
erbjuden svenska kronan, vägrade han att mottaga den ocb fortfor att styra riket
som riksföreståndare, ehuru med full kunglig makt och myndighet. Först sedau
Johan III:s yngre son, hertig Johan af Östergötland, på en riksdag i Norrköping
i mars 1604 offentligen afsagt sig rättigheten till tronen, ansåg sig Karl böra
bestiga densamma och antaga konunganamnet; det dröjde likväl ännu i tre år
med hans kröning, hvilken skedde 1607. Den korta tid af tillsammans något
öfver tolf år, som Karl förde regeringen, utmärktes af dera vigtiga,
samhällsskickets alla grenar omfattaude anordningar: adelsväldet, som fortfor i sina
förrädiska stämplingar och äfven förberedde lönmord mot den så högt hatade
konungen, måste dock duka under för hans jern vilja och återgå till sin pligt; allmän
upplysning befordrades med omsorg, allmänna skolor inrättades, i hviika föräldrar
uppmanades skicka sina barn, och Upsala akademi, som oftast haft en vacklande
ställning, upplifvades; öfver lagskipningen och rättegångsväsendet vakade han
med mycken omsorg; uppbördsverket fick af honom samma skick, som det ännu
bibehåller, och häruti visade han en sådan stränghet, att det var iugeutiug
ovanligt att se en fogde för begången försnillning hänga i sitt härads galge; inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
