Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ondt, som de fingo erfara, var en följd af deras första ätande af den skadliga frakten, och denna
åsigt fortplantade de på sina efterkommande. Begreppet om ett ondt, som fans i skapelsen, var
väl härigenom stadgadt; men hnrn hadc detta onda nppkoramit? Icke kunde skaparen, som sjelf
var högsta godheten och endast frnmbragt hvad som var godt, äfven hafva skapat ett ondt
väsende, mäktigt nog att ej allenast förstöra en slor del af det goda, som fans på jorden, ntnu
till och med anfalla himlakropparna och skada sjelfva solen (solförmörkelse). Den enda
förklaringsgrund, som syntes rimlig, var, att äfven detta väsende var skspadt godt, men genom något
brott ådragit sig skaparens vrede och blifvit förvandladt till ett ondt, och sålunda var första
början gjord till begreppet om djefvulen, såsom en fullen engel och hufvudkällan till allt slags
ondt. Hvad det var för ett slags djnr, som med sitt föredöme förmått dem att äta af den
giftiga frukten, hvaraf deras första plågor uppkomrao, kunde de väl ej bestämma; men då
erfarenheten sedun lärde dem, att ormarne med sinu giftiga tänder voro skadliga för alla andra djur,
och vissa af de med dem beslägtade ödlorna, såsom den stora krokodilen, den de kallade drake,
var högst grym mot alla han träffade, var ingenting närmare till hands, än att anse ormar och
drakar som det onda väsendets synliga afbilder på jorden, och följaktligen antogs det äfven hafva
varit en sådan, som förmått dem till begåeude af deras första fel. Men ondt finnes icke ensamt
på ett ställe, utan liknar det goda dernti, att det visar sig öfver allt och på otaliga sätt; att ett
väsende, äfven ett osynligt, kunde samtidigt vara på flere ställen, ansåg deras enfaldiga begrepp
omöjligt, hvnrför de antogo flera onda väsen, som fallit på samma gång som deras öfverherre och
nu utgjorde hans tjensteandar och utförde hans befallningar. Sålunda var början gjord till läran
om djefvulen och hans englar, hvilken lära sedan i alla tider och i alla religionens skiftningar
fortgått jemte läran om Gud och hans väsende.
l)et ur alltid genoin yttre åskådning, som meuniskosjulen inhemtar sina begrepp och efter
dem bildar sina slutföljder, äfven uti hvad som rör det osynliga. Vi kunna icke, huru mycket
redan första menniskoparet under sin lifstid meddelat åt sina barn och dessas efterkommande om
Gud, skapelsen och verlden; berättelsen om deras första plågor och dcu utomordentliga
förskräckelse de erfarit, då de första gången sågo ett åskväder, kunde ej annat än bli trodd, dä den
meddelades af personer, som sjelfva derför varit ett olyckligt föremål, och den förmenta orsaken dcrtill,
nemligen ätandet af en förbjuden frukt, blcf tillika af det ännu i sin första barndoms menlöshet
Blåcnde menuiskoförstandel antagen såsom fullkomligt säker och erhöll namnet syndafallet. Allt
eftersom erfarenheten om den synliga verlden tilhaxte, blef äfven föreställningen om andcverlden
utvidgad. Att allting var underkastadt förgängelse, och att sjelfva de högsta synliga afbilder af
sig sjelf, som skaparen satt på himmelen, nemligen solen och månen, voro underkastade jemna
skiftningar, ansågs väl vara förorsaksdt deraf, att i skapelsen fans ett ondt väsende jemte det goda;
med det goda segrade alltid till slut, och hvad som förstördes nppstod åter i föryngrad gestalt:
de vissnade blommorna ntbredde snart åter sin glänsande färgprakt, de aflöfvade träden återfingo
sin gröna drägt, månen tillväxte ånyo, sedan han förlorat sitt ljus, och solen uppträdde på uytt
i all sin strålande och allting lifvande glans, sedan bon en tid visat ett mindre gladt, ofullkomligt
och nästan sorgligt utseende. Af dessa förhållanden nppstod den slutsatsen, att äfven för
meu-niskan måste finnas en återförnyclse, sedan hon genom döden slutat sin synliga verksamhet, och
att detta nya lif i en osynlig verid, af hvilken den synliga var endast en svag afbild, skulle bli
ojemförligt herrligare och fritt från alla här detsamma åtföljande ofullkomligheter, sjukdomar och
andra svårigheter. Härigenom var grunden lagd till läraD om själens odödlighet. Snart utvidgade
sig dessa föreställningar: då allting i hela skapelsen utvisade, att en oupphörlig strid fortfor mcllau
ondt och godt eller, som var detsamma, mellan ljuset och mörkret, och roenniskorna ansågo sig
såsom förnämsta föremålet för bäggederas sträfvanden, uppstod häraf den föreställningen, att det
var hvarje menniskas högsta pligt, att efter yttersta förmåga söka bidraga till det godas framgång
och seger, och att den, som handlade på anuat sätt och sålunda understödde det ouda, gjorde Big
saker till samma lott, som tillfallit deu onde öfveranden sjelf. Sålunda uppkom tron på ett saligt
och ett osaligt lif efter detta.
Med sådana åsigter om Gud. skapelsen och andeverlden, måste de första menniskoslägtena
nödvändigt beflita sig om en ren och oskuldsfull lefnad, hufvudsakligast afseende att bibehålla
skaparens eller det goda väsendets kärlek, från hvilken de ansågo allt godt komma. Af de
sjungande fåglarna lärde de sig att sjelfva uppstämma sånger till den allsmäktiges ära, och på detta
sätt utfördes den första gndstjensten. Ett barn, som erhåller skänker, vill gerua vedergälla dessa,
ej allenast med tacksägelser och smekningar, utan äfven med gengåfvor; denna sköna naturdrift,
grunden för sällskapslefnaden och sambandet mellan menniskor, yttrade sig i menniskoslägtets
barndom genom gåfvor åt skaparen af det käraste de egde, förstlingen af jordens alster och af
lammen i deras hjordar; de hade sett, att från fälten stundom uppstego dimmor åt höjden, hvilka
de ansågo som naturens egna gåfvor åt God, och häraf uppstod den öfvertygelsen, att rök var
behaglig för Herranom, hvarför de också, så snart eldens bruk blef kändt, på någon hög och öppen
plats, i åsyn af solen, uppbrände sina åt Gud helgade gåfvor, och sålunda uppstodo lof-,
tack-och brännoffer. När sedan menniskorna så förökades, att vidt åtskilda länder blefvo befolkade,
förändrades efter hand de vid gndstjensten brukliga handlingarne efter hvarje folkslägtes begrepp
och föreställningar; nya upptäckter i naturen eller på himlahvalfvet föranledde tid efter annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
