Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Vallhjonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerfallen gärdesgård. När ingen syntes kunna fälla
den andre, föreslog Harpalten den utvägen, att man
skulle låta en ko avgöra saken. Två kor släpptes lösa
i hagen. Gick Lars Perssons först över gärdesgården,
så var det han, som förlorade processen, men gick Jöns
Perssons ko först över, så fick han betala kalaset,
d. v. s. rättegångskostnaderna. På det sättet fick
gubben Flink ut sitt och de andra förliktes. Med en ko
som skiljoman.
— Kom inte och säj dum som en ko mer, för hon
har mer förstånd än två bönder, sa han och grinade
med hela ansiktet.
Närmast skogen låg Per Svenssons åttondels
mantal, kallat Ägården. Per Svensson var en övermåttan
gudfruktig man, som ännu aldrig försummat någon
högmässa i kyrkan, trots den en och en halv mil långa
vägen dit. Han var också kyrkvärd och kunde sjunga
nästan lika bra som klockarn, kunde alla psalmerna
utantill samt därtill de stora profeterna, Salomos
böcker och de fyra evangelierna. Han kunde säga, var
ett bibelspråk stod, blott han hörde det, och han
kunde till och med ange kapitel och vers. Men Per
Svensson föraktade icke heller denna jordens gåvor.
Världen är vid, och Gud är rik, sa han. Han hade processat
om ett amerikaarv i ett par år, och han var icke heller
sen att ta betalt för de små förrättningar, han utförde.
Gubben saknade icke humor. När en gång prästen vart
sjuk, klev Per Svensson upp i predikstolen och läste
upp ur bibeln sjunde kapitlet i alla de böcker, han
kunde utantill.
— Du var så god som en präst, sa klockarn efter
gudstjänsten.
— Hedern hör Vår herre till, som satte märg i
bibeln och komihåg i skallen min, svarade Per Svensson.
Han hade inga barn, men tre hundar och fem
kattor. Några arvingar skall man ha, tyckte han.
Nu hade gubben med det yviga skägget passerat
förbi både Brogård och sex av gårdarna i Fröboke.
Det var tydligt, att han ämnade sig till den sjunde
går
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
