Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Vallhjonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, den som låg längst bort och högst upp. Bårdaryd
hette den. Där bodde kommunalordföranden själv.
Han var känd som en ärans man, Per Anderson i
Bårdaryd, sockenkungen. Redbar, arbetsam, förfaren,
rättvis, lagom slug. En hård vilja och sluten
mannakraft. Eljest hade han icke kunnat slå Tirsholmarn.
Men han slog honom som gästgivar Brand d. ä. slog
Sig Folkeson en gång. Ty Tirsholmarn hade haft
många på sin sida, och hans tjurnacke var icke lätt
att böja, hans supar icke lätta att överträffa och
båtsman Kronas tunga icke lätt att besegra.
— Vi hjälptes ju åt lite till mans, för Tirsholmarns
välde måste få ett slut, han var ju ingen bonde utan
en sjögalt och sillstrypare. Han måste bort. Och Per
Anderson var den likaste vi kunde få. Fanen kan
man icke flå som ett annat fä. Det skall till fingrar
av järn att flå den besten. Det hade Bårdarydarn sagt.
Ja, han var en gång liten, men börjar bli stor nu.
Ja ja, en minns väl Sig Folkeson, han slutade som
backstusittare, alldeles som Sibelius hade förutsagt
honom. Det skall stark rygg till att bära goda dagar.
Och Lars Brand var ju också en stor man. Men fråga
är väl, om inte Bårdarydarn kommer att slå dem i
fråga om ära och rykte. Då spricker väl gästgiverskan
av harm. Men inte kan man ändå säga, att han trängt
sig fram, Bårdarydarn. Han var den likaste, vi kunde
få. Och så visste vi, att han hade lycka med sig. Men
han var en gång nära olyckan. Hade han fått
Skog-Bör-tas dotter, som han ville, så hade han, Gud vare min
själ nådig, icke fått lyckan med i pungen. Men nu har
han den. Den dansar nog bra, som har lyckan till
speleman! Ja, han är en storkarl bliven, och en är skyldig
honom all aktning, men sina kreatur får han i alla fall
se efter. Det är nu tredje gången de kommit in i min
havreåker. Jag är en fattig man. Nu får han allt lösa
boskapen sin med pengar, för rätt ska vara rätt. Se
med kreatur har han icke tur. En ko gick ner sig i
råsen i våras. En gris har han mistat för rödsotens
skull. Det ser ut, som om någon gick och satte skott
på dem. Nu ha de varit och trampat ner min
havre
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
