Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Vallhjonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gor i den ödsliga storskogen. Vallhjonen voro i regel
böndernas egna barn i tioårsåldern. Där egna barn icke
funnos, staddes ottepågar eller vallflickor i denna
ålder från andra bönder eller lejdes hos torpare eller
hantverkare i bygden.
På morgonen, ännu medan daggen låg frisk på
gräset och lekte med solen, den dag Mossa-Per mot
kväll-ningen gick till kommunalordföranden men vände vid
grinden, hade Stig Jörgen drivit Bårdarydarns kreatur
i vall till skogen. Stig Jörgen var enda barnet i huset på
Bårdaryd. Han var tio år gammal. Mörk, med nästan
svartblå ögon, spenslig men välväxt och med ett lätt
smil över munnen. Brunbränd av solen. De, som ville
vara elaka, brukade säga, att han liknade en flicka,
men Gud nåde den, som sade något sådant. Då flög
han genast på smädaren med knytnävarna. Han hade
lätt för att gråta, men också lätt för skratta. Han blev
hastigt ond och uppbrusade lätt, men han kunde
också lätt göras god igen. Han var ibland envis som
synden. Och föresatte han sig något, var det ofta omöjligt
att få honom bort därifrån. Han tyckte om att gå i
gårdarna och lyssna till vad folk berättade. Han var
vaken och nyfiken, snabb och rörlig. Han hörde icke till
dem, som föraktade att leka samman med flickor, även
om han icke själv ville heta däka. Han höll sig till och
med väl med gamla käringar och gubbar.
Så välbesutten som Bårdarydarn var, hade han icke
behövt skicka sin egen son till skogen med boskapen.
Det gjorde icke gästgivarn eller prästen eller
Tirshol-marn eller Marsjöbonden eller ens Marsgårdsbonden,
vilken dock blott hade ett halvt mantal mot Brådaryds
hela mantal. Men Per Anderson höll på den gamla
seden, att alla en bondes barn skulle ha vallat
kreaturen. Det var hans bestämda mening, att hans son
skulle bli bonde. För att bli en god bonde, skulle han lära
sig allt, som hörde till jorden. Därför fick Stig både
måka i fähuset, rykta hästarna, bära vatten, klippa
fåren. Därför sändes också pojken med ett litet
matskrin, en solring och en stor halmhatt till skogs med
kreaturen. Så hade nu skett hela sommaren. Stig hade
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
