Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Vallhjonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gått upp med solen varje morgon och kommit hem vid
solringningen var afton. Han hade av de andra
vallhjonen lärt sig att blåsa i lur och pipa, spela
träskofiol och tuta hornlåtar, sjunga vallvisor, fläta
halmhattar och ljuskronor, skära pluggbössor och sno
smällpiskor. Han hade lärt att härma fåglarnas läten
och leta upp grävlingarnas och pinnsuggornas bon.
Han hade lärt sig känna igen rävens lukt och älgens
spår, lärt sig svaren på de tolv gåtorna och vägen till
de bästa jordbärs- och hjortronställena. Han kunde
stå på huvudet, gå på händerna och slå hjul. Han hade
lärt sig, hur man skall lura spöken och undkomma
gastar, binda trollkäringar, göra åhästen skumögd och
skogsnuvan tungfotad, var den Kloke bodde och var
Odensjö-Lotta hade sin stuga, hon som visste allt,
kunde binda den Onde, spå folk både i händerna och i
korten, och som hade en svart gris i stället för en hund
i sällskap.
Denna dag var som de flesta andra denna
välsignade sommar. Det hade fallit ett milt regn under natten,
och nu strålade solen. Stig hade på morgonen, när han
samlade sin boskap, fått sällskap med Niklas Pårten,
Pilahults vallpojke. Han kallades Pårten därför, att
han alltid såg jämmerlig och gråtfärdig ut. Men likväl
hade ingen någonsin sett honom lipa, och ingen hade
hört honom jämra sig, och Flink var mycket belåten
med honom, öknamnet var sålunda orättvist. Pårten
var tio år och son till kyrkbyskomakarn, som hade
elva ungar. Pårten kallades även Horungen, ty
skomakarens hustru hade haft honom före äktenskapet.
Intet är ljuvligare än en tidig sommarmorgon. Efter
nattens regn är luften ren och klar. Jorden ångar och
all markens örter och blomster sprida sin vällukt. Ur
skogen strömmar den friska vinden. Markens gräs är
tungt av regn. Den uppåtstigande solen breder sin
glans över allt levande.
Stig och Pårten tvättade sina brunbrända ben i det
våta gräset och torkade dem i solskenet, medan de
väntade på att korna skulle vara mjölkade, så att de
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
