Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Vallhjonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde driva hjorden i vall till utmarkerna. Nu voro de
färdiga. Stig hade två oxar, Melkisedek och
Nebukadnesar, nio kor — Krona, som var skällko, Stjärna,
Rosa, Blomma, Grimla, Sara, Sola, Potimor och Mirjam
■— en del ungnöt, tolv får med sina lamm och baggen
Goliat. Pårten hade bara två små stutar, David och
Salomo, samt fyra kor — Skimla, Rata, Kajsa och
Vita frun — ett par ungnöt, sex får med sina lamm,
men ingen bagge. Boskapen drevs ut på bygatan. Efter
hand stötte de andra gårdarnas ottepågar till med sina
hjordar. Skällorna pinglade, vallhjonen hojtade,
ungnöten stångades, det började dåna i jorden av det
myckna trampet från kreaturens klövar. Snart bar det
genom den breda skogsvägen uppåt mot skogen och
bergen. Det var en ståtlig syn att se, när alla dessa
djur drevos uppför. Främst gick Bårdaryds skällko,
och sedan följde hjord efter hjord, hornboskap och
fårskockar och mellan dem bräkande getter. Oxarnas
och kornas horn vaggade upp och ner.
När vallhjonen med sina djur kommit till första
betesplatsen, en del lövängar med ett hult, satte Stig
solringen i skyn och fann, att klockan var sex. Här
brukade vallpojkarna från Fröboke och angränsande byar
invänta vallhjonen från de andra, längre bort belägna
byarna. Karl, från Gultinge by, var redan där förut.
Han var tolv år gammal, stor som en björn, men icke
just känd för att vara kvicktänkt. Han kallades
Ox-blåsan, eftersom han gärna skröt och skrävlade. Stig
och Pårten hade honom icke gärna.
Efterhand kommo nya vallhjon. Där kom Pelle
Slickepott, Ägårdens ottepåg, liten, rapp, lustig och
munvig. Där kom Ficke Fan, Björnryds vallare, lång
och smal, långt hår och lång rock, så att han liknade
en präst. Han kallades först Prästen, sen Prästfan,
och slutligen bara Fan. Där kom i stor hästpiska och
stora träskostövlar, som han titt och tätt fick kasta
av sig för att hinna fatt någon av sina besande kor,
Lasse i Gatan. Smällarna från hans piska hördes,
försäkrade han, till tre byar. Han var en stark och slug
pojke med klipska ögon och spända öron, som
ingen
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
