Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Odensjö-Lottas gille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tone på länsman. Ty vem kommer en kväll i
skymningen, om inte länsmanskan med förning och
silkeduk. Hon besvor Lotta att hjälpa henne. Hon nästan
föll på knä och tiggde och bad. Hennes sistfödde hade
fått sjävern eller engelska sjukan, föräldrarna hade
förgäves sökt en hel mängd läkare, ja, länsman hade
varit ända nere i Lunda stad men utan resultat.
— Jag var la inne, när hon kom — sa båtsman
Krona, som också umgicks i Lottas familj — och
ynkligare har väl ingen jämrat sig än den högfärdiga
länsmanskan, och aldrig såg väl Lotta så storartad ut som
då. Ja, hon liknade ackurat det konterfej t av salig
högstdensamme konung Oskar den Förste som vi
hade i mässen på Vanadis i Karlskrona. Hon girade
lovart som ett örlogsskepp, när hon bjöd länsmanskan
sitta och förtälja, vad som fattades ungen. Och det var
då på hög tid, att hon kom till Lotta, för hade det dröjt
några månader till, så hade pågen blitt kröpling för
livet och aldrig kunnat hålla i en rorpinne. Men Lotta
lagade väl till en salva, som hon aldrig lagat förr, och
ungen vart helad på tre månar. Men där blev väl
lite över av salvan. Det tog länsmanskan och smorde
in sin mor med för giktens skull. Och gumman vart
så spelevinker i benen, att hon seglade som en fregatt
till julottan och dansa kadrilj till nyåret. Och till
påska gick hon och gifte sig, det gamla spektaklet! Så
nog kan Lotta laga salvor alltid, skröt båtsmannen.
•— Men innan Lotta gav salvan till länsmanskan, tog
hon ett löfte vid morans själs salighet och vid hennes
ro i graven, att länsman från den dag sonen vart
botad skulle lämna henne i fred. Och det gjorde han,
ty i det huset var det hon som var han och han som
var hon, slöt Krona.
Sådan var Odensjö-Lotta. Lotta bodde i Lottehus,
en ryggåsstuga i den del av den stora skogen och
ödemarken, som ligger mellan Svalehult och Fägrilt.
Stugan bestod av ett rum, hade ett enda litet fönster,
jordgolv med stenar, en öppen spis, en säng, där både
Lotta och grisen lågo, ett gammalt bord med järnbeslag
och några rankiga stolar. Hon hade också ett skåp med
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
