Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Odensjö-Lottas gille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en dödskalle på, och i det trodde folk, att hon hade
sina salvor och sin svartkonstbok, den där hade
djävulens bild på den röda pärmen. Det skåpet vågade ingen
nalkas. En gång hade en dräng i övermod och fylla
tagit nyckeln till skåpet, men om morgonen hittades
han i skogen med tre sönderslagna fingrar.
Slug-An-ders, som var liksom en smula far i huset, skulle dock
kunna tala om, att i detta dödsens skåp hade Lotta sina
pengar i tre tjocka ullstrumpor, inalles fyrahundra
konungens riksdaler silver. Men sina salvor och örter
hade hon i en jordkällare intill stugan samman med
potäterna och den förning, hon skrapade ihop efter
gillena i gårdarna.
När Stig och Anna-Lisa trädde in i stugan, som illa
upplystes av den gamla oljelampans matta sken,
kunde de knappt få plats. Ty Lottas familj och
umgängesvänner voro alla samlade. De hade hjälpt till
att hösta Lottas timotejlycka och hennes två ängar,
och vallhjonen hade råkat komma mitt i slåttergillet.
Där var Slug-Anders, som gick och gällde som
fästman på stället. Han hade varit västgötaknalle i unga
år, sedan hade han tillhört tiggarbiskopen Sibelius’
tolv apostlar, de där ock prinsar kallades. Bland dessa
hade han räknats som den finurligaste, varav hans
namn. Han var ännu en ungdom, bara sjuttiotvå. Han
var femtiosju, när han knep Lotta.
Andreas-Sinkabi-rum, som dock ej hörde till världshistoriens största
sanningsvittnen, gjorde gällande, att Slug-Anders
tjusade till Lotta genom att smickra hennes utseende.
Han sade öppet och ärligt, att Lotta var vacker. Det
hade hon aldrig hört förr, och så blev Anders far i
Lottehus, där han hade sin säng på golvet, ty i Lottas
säng låg grisen. Han släppte Hin och tog hans farmor,
sa Dunder om det bröllopet. Slug-Anders var
flintskallig som en munk, hade ett smalt, kråkaktigt ansikte
med en stor, skarp näsa och små, pigga och livliga
ögon. De sågo ut som bösshagel. Anders satt, när
barnen trädde in, på huk vid spisen och blåste på
bränderna under kaffekitteln, så att kinderna putade ut
stora och runda som på änglarna i kyrkan, när de
blå
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
