Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Odensjö-Lottas gille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var tapetserat med skovor av jordens mylla och
anletets svett. Till skorvigt huvud hör stark lut, och
Sinka-birum tog osläckt kalk till såpa midsommardan, men
anagga, att det hjälpte. I mungiporna rann såsen av
det näst brännvinet yppersta njutningsmedel han
visste: snuset, Persons blandning, sådant det såldes
hos Carlsson & Pihl i Halmstad.
När Knappakungen tystnat, stämde Sinkabirum upp
en sång och räckte sedan sin snusdosa åt Stig och log
ett milt och faderligt leende.
— Du kan nog behöva en ordentlig tugga, du lilla
hej re, som är ute så sent i den villande skogen och
med en gräbba te.
På en stol vid väggen satt båtsman Krona. Han var
gammal också han, men vid god vigör som alla gamla
sjömän. Han hade seglat kronans skepp i tre kungars
tid, han hade sett all världens länder och hav, skröt
han, varit i Ostindien och Mexiko och på Grönland,
förlorat sitt ben i det sköna Spanien, fått träben och
medalj i Karlskrona och skickats hem till sitt
båts-manstorp i Halland. Han svalt nu var dag, när icke
Tirsholmarn behövde honom i sina särskilda uppdrag.
Men lika fullt sjöng han som en klockare och prisade
var dag, som Gud gav. Han talade om sin Herre och
Konung på Stockholms slott som änglarna om sin
himmelske fader och om amiral Ehrnsvärd som en nitisk
småsate om helvetets herre. Han var lång som en
fim-melstång rest på ända, hade ett huvud, som liknade
en engelsk doggs. Han började bli en smula krokig nu
på gamla dar, men huvudet högre än sina grannar var
han lika fullt, och som en krona bland kopparören
kände han sig. Stor och ståtlig karl just som jag, sa
han.
I sängen vid fönstret fanns plats för tre. Där sutto
Lotta, hennes gris och Tattar-Malin. Malin var en
dotter till Järvan, den gamla tattarmoran, som omkom
för en del år sen, när hon skulle hjälpa Tattar-Marit
och Jägar Ödman ur länsmansklorna. Järvan hade
varit namnkunnig för sin slughet och sin stora list, sin
hämndetörst och sitt osläckliga hat mot fogdar och
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
