Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Odensjö-Lottas gille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den i Bårdaryd. Alldeles som Lotta. Det är väl någon
elak ovän eller också är det den Sure själv, som varit
ute och satt skott på kreaturen eller släppt stora
be-sen på dem. Den Onde spörs alltid. Då det börjar bli
litet av något, äter Satan upp det, sen I. Men jag vet
råd, ja! När det ljusnar, mina barn och vänner, som
far min prästen sa, och gastarna förlora sin makt, ska
vi väl se till att hjälpa dem. Mens vi väntar på sola,
så gör plats åt dessa nya gästerna våra! Häv dig åt
sidan, Sinkabirum, du vräker dig som en greve, din
trasvarg! Lyft på rompan, Malin, och låt gräbban
sitta! Hon är la en Marsjötös, kan jag tro, som gått ut
med vallhjonen. Slån er ner och hållen till godo! Lotta
tycker om fröjd i huset. Sorg är syndens dotter. I fån
hålla till godo med vad huset förmår. Fråssaren äter
döden på sig, men drickat rinner ut och lämnar
märgen efter sig. Det som bjuds är lite men välment.
De gamla gästerna makade sig nu samman. Endast
Sinkabirum låg som han låg, och dova snarkningar
förrådde snart, att gästgivardrängen ingått i
drömmarnas bättre värld. Den syndar icke som sover, sa
Lotta. Drängen makades under bordet, och så blev det
god plats för de nykomna. Båtsman Krona, som
räknade sig som den förnämste i detta hedervärda
sällskap, eftersom han varit i kronans tjänst och umgåtts
med tre konungsliga majestäter, ansåg som sin plikt
att också hälsa de nya gästerna. Han hade den
oförgripliga meningen, att endast en karl besatt den sanna
förmågan att välkomna en gäst.
— I mågen ursäkta, att ett kvinnfolk först talte till
er. Men I ären lika välkomna ändå. Och
Odensjö-Lotta är bättre än sitt rykte. För babords halsar har
hon alltid seglat, Lotta, och hård bris är hennes
ekle-ment. Ja, mina vänner! Det är oss vid alla master och
rår en ära att ha som gäst sonen på Bårdaryd och
hans tillkommande. Bårdarydarn är kapten på
sockenskutan. På så sätt är han och jag lika goda. Han
seglade hård bidevind, far din, alldeles som jag, men han
höll stadigt i rodret, och som gammal sjöman i hans
konungsliga Majestäts tjänst kan jag intyga, att han
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
