Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Odensjö-Lottas gille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skött sig som en hel karl. Han har min fulla
högaktning. Vi ha haft lite strider, han och jag, när jag stod
vid klyvarbommen hos Tirsholmarn. Men det må vara
glömt. Ja, jag vill inte köra Tirsholmarn i spygattet.
Tirsholmarn var ingen dålig karl han heller. Han hade
min högaktning han också, så länge han satt vid
styrpinnen, och en herrekarl är han och sjöman var han
och inte en bonde, som icke sett världen och ingenting
begriper. En var är tjuv i sin näring, men den snåle
är så god som två. Gillen gav Tirsholmarn så det
hurrade om det. Men nu är far din kapten på skutan och
har befälet ombord, och som gammal sjöman, som
lyder order, så säger båtsman Krona: Välkommen du
Bårdaryds ättling, du son av den, som håller handen
om rodret här i socknen! Gud give dig en god ingång
och utgång och förlig vind och en tös med ärligt sinn
och en stormast, som håller mot detta livets orkaner
och skälmastreck!
Och Krona höjde kaffekoppen med göken. Han
hade ett gott målföre, den gamle båtsmannen, när han
kom i tagen och fått några supar.
— Är det inte det jag alltid sagt, skrek Slug-Anders,
Krona skulle ha blivit präst. Kristendomen har min
själ förlorat en stor apostel, när Krona gick upp för
fallrepstrappan i stället för predikstolen.
— Det hade allt blitt fan till präst, skriade Malin.
— Sämre präst ges det än Hin, menade Anders, som
ryktade Satans ära med nit och skicklighet.
Stig hade alldeles fått sömnen ur ögonen.
Anna-Lisa sken och stötte Stig med armbågen i sidan då och
då. Så höjde Lotta koppen:
— Nu skålar jag med hans gräbba! Visst är det en
liten hej re, du har fått, men liten blir stor en gång.
Han ser mej inte ut att leva på lervälling. Du har väl
ett hjärta för hejren kan jag tro och ska väl ha
honom hos dig om några år. Ingen får hett förr än han
är gift, och ingen får ro förr än han är död, så en kan
väl skåla för er bägge två, menade Lotta och såg en
smula illmarig och fullfjädrad ut, knep ihop ena ögat
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
