Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Bårdaryd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svart silkesduk, svart yllekjol och lång kappa,
köpt hos Falkens i Halmstad, seglade fram på stora
gången i kyrkan till den förnämliga Fröbokebänken,
så såg man sannerligen, att det var
nämndemansmoran, som kom. Förr hade Marsjöbänken, sedan
gästgivarbänken och därefter Tirsholmsbänken varit
kyrkans förnämsta. Men numera var Fröbokebänken, där
Bårdarydsfolket hade sin plats, ansedd som nummer
ett. Nu regerade bönderna själva, det syntes också i
kyrkan. I Fröbokebänken hade både Carl Ifvarsson
och Ivar Lyttkens suttit, när de kommit till bygden
någon söndag för att på kyrkbacken tala med
bönderna om riksens ärenden, om grundskatternas
avskrivning, om tullar och härväsen. Och de hade tagit in på
Bårdaryd. Så hon visste, mor Stava, vad hon var värd,
och det skulle aldrig falla henne in att låta någon
trampa henne på tårna.
Per Anderson och hans hustru hade blott ett barn,
sonen Stig. Och denne son var ett fosterbarn. Bonden
och hans hustru hade nämligen, då äktenskapet
syntes bli barnlöst, tagit en fosterson. Beslutet härom
hade skett plötsligt. En gång för tio år sedan.
Grannarna hade ingenting vetat av, förrän en vacker dag
en barnunge fanns i Bårdaryd. Mor Stava berättade,
att det var en avlägsen släkting till dem, en
föräldralös stackare från Småland, som de tagit hand om. Det
hade skett ungefär vid den tid, då jägar Ödman sköt
länsmannen för Tattar-Marits skull och därefter sökte
rymma, därvid båda blivit skjutna av gevaldigern.
I Bårdaryd funnos två pigor, Gammal-Stina och
Lill-Anna. Gammal-Stina var icke så åldrig, som
namnet angav, och Lill-Anna icke så liten. Gammal-Stina
var jämnårig med mor Stava och hade varit
läskamrat med henne. Hon var ett rivjärn, men trogen som
en hund, arbetsam för sju — skötte köket och
förresten hela huset efter sitt eget huvud. Om mor Stava
höll på sin värdighet, så höll Gammal-Stina tio gånger
mer på sin. Hon var icke god att råka i ordbyte med.
Hon tuktade både drängar och pigor och höll ett öga
på hela byn, ja nästan på hela socknen. Hon var mån
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
