Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Gästgiverskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sonen. Visserligen talade han med Stig om världen och
livet och människorna, om Vår herre, om
bondeklassen, när han tog sonen med på sina rundturer kring
ägorna om morgnar och aftnar. Men måhända var
detta icke nog? Hade han icke märkt, att Stig gick på
vägar, som han icke gillade?
Bårdarydarn tog ut stegen allt längre, golvet
gungade en smula under hans tunga kropp, och ljuset
flämtade till var gång, han strök förbi. Vad var det han
brukade säga sonen? Vad sade han om livet och om
människorna? Vad visdom hade han givit honom med
på färden? Hårt liv är ett sunt liv. Detta hade han
sagt många gånger. Livet består av ögonblick. Detta
hade han också sagt. Vårt liv är en skugga på jorden,
de vänner vi få äro också som skuggor. Detta hade
han sagt. Arbete och möda hör människan till.
Människolivet har i alla tider varit en lång strid. Gud föder
ej några lättingar. Gudsfruktan är vishetens
begynnelse. Detta hade han också sagt. Han gick till bibeln, där
han hade sina levnadsregler skrivna på pärmarnas
innersidor. Han läste. Jo, allt detta hade han lärt sonen,
en lång rad visa ord, som han präntat ned. Kanske var
icke detta tillräckligt? Men på vem skulle han lägga
bördan? Han såg sig omkring i rummet, som om han
haft framför sig bygdens främsta folk. Han skådade
dem an, säkra karlar en hel del, trägna jordbrukare,
goda bönder. En och annan hade en säregen typ och
en ovanlig läggning. En var en stor ivrare för ett, en
annan för ett annat. Den ena tog allting högtidligt som
en begravning, den andre skämtade även med
allvarliga ting. De voro sparsamma, somliga voro väl tröga
och giriga, men alla höllo på böndernas rätt, de stodo
både herrar och drängar emot. Men det var dock
något, som fattades dem. Det var själva helheten,
överblicken, förmågan av sammanfattning och avvägning,
det säkra omdömet. Det var själva ledareförmågan att
samla och sammanhålla. Ingen kunde han helt
anförtro alla eller de viktigaste uppdragen. De skulle göra
alltför många fel och misstag fruktade han. De voro
ännu för oprövade. Men så pröva dem då, sade en röst.
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
