Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Gästgiverskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var just detta, som var så äventyrligt. Nej, han
finge nog hålla ut ännu några år. Under tiden skulle
Stig växa upp. Ja, han skulle sätta sonen in i alla
ärenden. En god bonde, kunnig från barndomen i
kommunala ting, lätt att fatta, en skuldfri gård, faderns stöd
och ledning. Den unga friska kraften förenad med
klokheten och erfarenheten hos den äldre — skulle
icke Stig kunna fortsätta och fullborda hans eget verk,
så småningom ta socknen om hand, stiga in i nämnden
och landstinget, gå vidare in i riksdagen och
utskotten, bli talman liksom Carl Ifvarsson, en
bondehövding i landet, så som han själv var det i socknen?
Över Bårdarydarns stränga anlete drog denna ljusa
sky och i hans öga kom detta glada blänk, som
förtrollade. Ja, han skulle stanna på sin post, tills sonen
bleve färdig. Han var ju förresten ung och kraftig
alltjämt. Femtio år är ingen ålder. Han tänkte på hur
Gammal-Stina brukade säga: »Jag är bara tösen än».
Kanske kunde han inte säga, att han var bara pojken,
han kände nogsamt tyngden över skuldrorna. Men
inte var han lastgammal. Och åldern har också sina
företräden. Han visste väl, att Dansk ibland
skämtade och talade om, hur illa det var för dem, som blevo
gamla. När man blir gammal, får man så många
skavanker, näsan den dryper och rumpan den ryker.
Bårdarydarn skrattade åt detta Danskens skämt. Men hur
skulle det stå till i världen, om ungdomen fick regera?
Hade han icke själv gjort många dumheter i sin
ungdom och begått fel,som han aldrig skulle gjort efter
mognad erfarenhet? Det stundade kanske också
varga-tider för bönderna. Herrarna bråkade där uppe i
Stockholm, och nya villoandar började predika bland de
fattiga.
Bårdarydarn gick fram till pulpeten. Han drog ut en
låda, där han hade sina privata brev. Han tog fram ett
brev från Lyttkens, riksdagsmannen i häradet. Där
stod i det brevet åtskilligt om, hur herremännen
krånglade och bråkade och inte ville ge bönderna rättvisa.
Men vi bönder, stod där, skola nog veta att skaffa oss
respekt och lära både ämbetsmän och generaler, att de
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
