Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Gästgiverskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke längre kunna regera landet emot Sveriges
bondeklass. Han tog fram ett brev från Ifvarsson. Säg oss,
vad våra hallänningar mena om vårt verk? stod där i
brevet. Från skilda håll höra vi klagomål, att det icke
går fort nog, att vi söla, men Gud hjälpe, vi ha
kommit rätt långt, och snart få herrarna ge oss, vad vi
begära, ty eljest lära de icke få något av oss. Detta
kalla de vissnepolitik, men icke mot lagen sker det,
om vi hålla på vår rätt. Man kan ibland bli nödgad
att sätta hårt emot hårt, men har man blott Gud och
lagen på sin sida och slåss för en rättfärdig sak, så
kan ingen klandra. Man söker skrämma oss med
arbetarna, som nu börja röra på sig, särskilt här i
huvudstaden. Det har kommit en lära, som förfäktas av
några, som kallas socialister, men dels äro de mycket
fåtaliga, dels äro deras läror så besynnerliga, att ingen
kan rätt fatta dem. De äro en motsvarighet till de
sektandar, som kyrkan haft. Något gott kan där väl även
vara hos dessa, och man skall icke med påkar eller
lagens svärd förfölja dem, och framför allt vi bönder
skola icke låta oss av ämbetsmännen och herrarna
skrämmas för dessa arbetare, som dock de allra flesta
kommit ifrån bondestugorna och äro ben av våra ben
och kött av vårt kött.
Så stod där i brevet.
Han lade ner breven igen och slöt till lådan. Han
avundades icke de båda riksdagsmännen. De hade nog
mycket tyngre bördor än han att bära. På deras
skuldror vilade uppenbarligen hela rikets välfärd. Men nog
skulle han känna sig glad i sitt hjärta, om han kunde
säga sig, att en gång skulle hans son som böndernas
talesman sitta däruppe bland riksens fäder och skriva
brev hem till bygdernas män, om vad som tilldroge sig
däruppe, hur det gick till att styra riket, hur det gick
framåt för bondeklassen, och hur ett gott verk
nalkades sin fullbordan. Liksom Ifvarsson fruktade han
icke några villoandar. Bara bönderna finge sitt på det
torra, så skulle de nog ordna det för arbetarna och
drängarna, så de bleve nöjda. Herremännen hade för
mycket jord, torpare och statare och hantverkare för
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
