Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Gästgiverskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litet jord. Det skulle nog ordnas. På jorden vilade allt.
Han gick fram till fönstret och såg ut i den
stjärn-klara kvällen. Ja, gården! I tvåhundra år hade den
tillhört släkten. Den var själva urgrunden. Den skulle
Stig en gång övertaga. Han skulle ytterligare förbättra
den. Det fanns ännu myrar att odla, mader att dika,
hedar att beså. Kreaturens antal skulle fördubblas.
Hade han varit tjugofem år, skulle han i morgon dag
börjat det verket.
Bårdarydarn tystnade. Han hade talat till slut med
sig själv. Han hade talat högt, som om han talat till
en annan, som satt och lyssnade, alldeles som Stina
brukade göra. Nu hörde han tassande steg där uppe
på löftet. Gamlan löpte på vinden. Hon brukade göra
så somliga tider. Hon har ingen ro, tänkte han. Det
är inte bra heller att bli för gammal. Två gånger blir
människan barn. Det är en gång för mycket.
Han hörde bullret av en vagn borta på vägen. Vem,
tänkte han, är ute så sent? Vagnen kom närmare,
alldeles som om den ämnat sig till Bårdaryd. Herre Gud,
började han bli gammal nu också! Hade han inte själv
sänt fördrängen till länsmannen för att anmäla
Odensjö-Lotta? Att utöva trolldom stred emot lagen.
Odensjö-Lotta måste ha sin näpst. Hon var en av de sista
av tattarfolket i bygden. Han hade haft mycken
fördragsamhet med tattarna. Inte som så, att han hyste
någon förhoppning om, att det skulle bli ordentligt
folk av tattarna. Men han hade lovat sig själv, när det
gick så illa för Tattar-Marit som det gick, att han
skulle hysa medömkan med dem och söka i godo
förmå dem att avstå från sina värsta odygder. Han hade
hållit sitt löfte. Han hade lagat att tattarungarna
kommit i skolan och läst för prästen. Han hade
skaffat arbete åt mer än en av både Järvar och Falkar.
Han hade hjälpt med pengar till och med. Men denna
Odensjö-Lotta kunde icke lägga bort sina
hednakons-ter. Och nu hade hon till och med sökt locka sonen
hans in på usla vägar. Det där finge icke ske.
Vagnen kom närmare och svängde in på gården.
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
