Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Gästgiverskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låtelse att utöva sin praktik, eftersom alla doktorer
vore ena stackare och borde komma till Lottehus och
ta en kurs. Då sa jag till länsmanskan, att så lång tid
hade jag varit djurläkare, att nog begrep jag, att Lotta
och hennes galt var besatta bägge två. Men vad svarte
han, den uslingen? Jo, kan du tänka dig, han sa: Ja,
jag har länge hört, att du ger dig ut för veterinär och
driver kvacksalveri med kreatur i gårdarna, och ska
det bli ett åtal, så är det bäst att ta alla de onda
andarna på en gång, både dig och Lotta och Moses. Det
blir en fin trio! sa han. Men då slog jag vid Gud och
de heliga sakramenten näven i bordet, så det sjöng i
hela länsmansgården, vägglössen tittade fram och
käringen hoppade till, och drängarna kom springande
in med en bössa. Då vart jag sint och sa: Mig
skrämmer ni inte, men det ser inte bättre ut, fogde, än att
du får en styver med av de slantar Lotta drar in, och
det kan jag inte erbjuda, för jag tar inte betalt, när
jag botar en häst för kvarka eller en ko för rösot. Då
vart han ellanes röd i synamentet och skrek: Tag dig
i akt, ditt danska svin! Men j ag svarte: Kanske du
byter med Moses ibland, du tycks känna till
svinasorter-na så bra? Och därmed gick jag, men jag hörde ett
illvrål i dörren. Det var käringen som skrek.
— Du tog kanske i för häftigt? sa Bårdarydarn. Vi
få väl se, vad han gör. Men det är tydligt, att
kvack-salvar- och trolldomsofoget skall fortgå. Det skall väl
dock bli ett slut på den trafiken länsmans hjälp
förutan, min käre Dansk.
— En vederstygglig kältring, den länsman! sa
fördrängen och utlöste alltjämt sina känslor. Men så
saktens mig, att han ska få asalusa sig, som han gör, den
dromedaren! Fyiana mej, som han såg ut! Naglar
hade han som örnklor och hals och rumpa vippade som
på en hönagalen hane på en gödselhög.
— Ja, så mycket är då visst, att det osar bränt. Men
vi få väl se till, vad vi kunna göra. Nu kan du behöva
vila, Dansk.
Fördrängen sa godnatt och gick. Men långt ut på
gården hördes han muttra över länsmannen. Bårdary-
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
