Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Gästgiverskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det till? sporde han. Världen går som den går, till
loden går ner. Bråka inte! Ät och drick och var glad, ty
i morgon skall du dö! Nu älskade han flickan, glaset
och maten, och när han icke satt och söp eller åt och
skroderade, eller gick omkring med en stor håv och
fångade flugor och getingar, satt han och spelade kort.
Han kunde sitta dag ut och dag in och spela tolva med
bönder och forbönder, med gesäller och vägfarande av
alla slag, knallar och tiggare och spelemän och allsköns
folk. Men fick han se ett fagert ansikte, så kunde det
hända, att han lade korten åt sidan, satte sig bredvid
flickan, gick in efter kakor åt henne, klappade henne
under hakan och gjorde några vågade skämt. Men
brände han sina kol förgäves, så återvände han efter
en stund till damerna i kortleken. Det är en trogen
kärlek, den rostar icke. Spader dam är min sötaste
flicka, hon liknar Tattar-Marit, brukade han säga.
Sannolikt skulle även värdshuset och gården ha gått
ur hans händer — så litet som han ägnade sig åt
deras skötsel, och så grundligt som han festade och
kalasade och spelade bort både oxar och kor ibland —
om inte hans hustru hade varit.
Gästgiverskan var det som var gästgivare. Hon
skötte gården och rörelsen, ordnade och befallde, styrde
och ställde, köpte och sålde, umgicks med drängar och
bönder och patroner alldeles som en karl gör. Hon
tuktade och skällde, trätte och svor, drack gök med
bondgubbarna, kaffe med käringarna, åt sockerkaka
med prästen och grovbröd med torparen, gav gillen,
som stodo i mantal för byfolket, för virkeshandlarna i
Halmstad och knektarna på Skedala hed, när de hade
sina fältmarscher uppåt Smålandsgränsen. Hon steg
upp med solen och lade sig aldrig före midnatt. Hon
hann ibland aldrig ur kläderna. Hon plöjde och
harvade i kapp med drängarna. Det är ett sjujäkla
fruntimmer, sa båtsman Krona, där går tio karlar på den
kvinnan, och ändå nå de henne bara till aktern. Det
är inte roligt att vara karl, när hon är kvinna, sa
Sinkabirum, som var dräng på gästgivargården och
visste, vad gästgiverskan gick för.
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
