Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Gästgiverskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon var liksom gästgivaren omkring de femtio, stor
och grov bliven även hon, valkig i händerna av
arbete, röd i synen av väder, vind och beskar, icke god
att råka ut för, om hon var på dåligt humör. Hon var
stor och ståtlig med rikt blont hår, stora ljusa ögon
och friska tänder. Men så hade hon också i sin
ungdom varit den vackraste flickan på fem mils omkrets.
Det kunde väl ingen numera se, så barkad i skinnet,
så grov i nävarna, så tjock om livet och bred i ryggen
som hon var bliven.
— Ibland blev hon melankolisk, melankolsk som
Krona sa. Men det var inte så ofta. Mest var hon
kolerisk. Så hade häradsskrivaren sagt en gång, när hon
kastade ut honom genom en stängd dörr, därför att
han, full som en alika, började sjunga en nidvisa, som
Tönnersjö-Kalle diktat om henne. Sinkabirum hade
hört häradsskrivarens benämning på hennes vrede,
och eftersom han trodde, att kolerisk kom av kolera,
så spridde han ut, att gästgiverskan hade sina
vredesutbrott att tacka en sjuk mage för. Kille-Pelle, som
hade alla gubbar i socknen på sina fem fingrar, och
alla fruntimren också menade återigen, att hon hade
sina anlag i arv. Det syns på tagen, att hon är Sig
Folkesons dotter, sa Kille-Pelle. Gästgiverskan fäste
sig — om hon icke var vid dåligt humör — varken vid
tadel eller smicker, varken för beröm eller klander.
Hon visste att det gick mycket sladder om henne i
socknarna. Att hon kastade en skrivare på porten eller
stoppade en knalle, som spelat från hennes man två
av gårdens bästa oxar, ner i urinbrunnen och icke lät
honom komma upp, förrän han återskänkt oxarna,
var föga att fästa sig vid.
Det var lördagskväll, och mycket folk höll till på
gästgivar gården. Gården låg vid sjön och flera vägar
förde dit. Stor var den, många hus hade den och
mycket folk rymde den. Där stannade bönderna, som
kom-mo från torgdagen i Halmstad. Där rastade
forbönderna, innan de gåvo sig i väg emot staden med sina
bjälklass. Där samlades gesäller och tiggare, judar och
handelsmän, skrivare och kronofogdar, länsmän, väg-
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
