Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Gästgiverskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synare och kortspelare, resenärer, som skulle byta
gästgivar skjuts, folk som ville ha en tår på tand och
ungdom, som ville dansa.
Inne i kammaren innanför krogsalen satt denna
kväll som alla andra gästgivaren och spelade kort med
två bönder, en skrivare och en forkarl. Han hade
suttit på detta sätt och inte varit ur kläderna i tre dygn
nu. Han stökade just undan den nittonde göken sedan
frukosten, klappade sig på magen och smackade.
Klockan var framemot åtta på kvällen, när han beställde
in smör och bröd och skinka, sylta och senap samt ett
fat ål och ett tjog stekta ägg med fläsk. Han skulle
bjuda sina spelbröder på kvällsmat.
Krogsalen var full av folk. Vid borden runt alla fyra
väggarna sutto bönder och gesäller och formän i
träskostövlar och stora västgötapiskor med öl och kaskar
framför sig, medan snusdosorna gingo runt. Somliga
hade även öppnat sina matknyten, som de haft med
hemifrån och läto sig väl smaka. Det var mycket sorl
och stim, det pratades, svors och skreks, det slogs med
knytnävarna i borden, det fäktades med armarna i
luften, så det stod härliga till. Luften var tjock av
ångorna från köket och av svetten från karlarna. Man
grälade vid ett bord och omfamnade varandra vid ett
annat. Det talades om allt mellan himmel och jord,
om priserna på stutar och hästar, om de skånska
grisarna, om snuset och ölet, om doktorerna och
prästerna, om Skedala hed och beväringarna. Ett par
bönder med en husar, som var hemma på permission, satt
vid ett bord och drucko öl. Husaren skröt om sina
bedrifter och dessemellan tog han skänkan på knät och
kramade henne, så det sprakade i sömmen, eller sjöng
han stumpar ur knektvisor.
»Jag fyra kungar tjänte med glädje och med mod,
för dem jag gärna offrat mitt liv och hjärteblod.»
— Tycker du inte om en husar, gräbba? skrek han
mitt i visan och fångade skänkpigan på nytt och
kyss
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
