Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Gästgiverskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värre. Den lille listige Daniel tyckte inte om
Högal-tarn, som han fört process med.
— Likare karl än Bårdarydarn kan hon inte
uppdriva, gästgiverska, och till dess lär hon få vänta, så
vida hon inte själv vill ta byxor på, sa Peter Klinga
och drog upp en försvarlig pris i kruthornet.
— Och ni skulle ha kjolar allesammans, era
ärkenöt! Men den dag kommer väl, då ni lär krypa till
Ingrid på gästgivaregården och tigga om hennes hjälp
att kväsa den där mångsysslarn. Gästgiverskan ger
inte upp striden, det kan ni vara säkra på!
— Nej, nej, då Vår herre satte upp sola, så gav Hin
nordanvinden lös, replikerade Klinga och tog ännu en
pris snus.
— Så se upp att du inte kommer i vägen...
Längre hann inte gästgiverskan, förrän en trumma
hördes. Alla tittade ut på gården. Där kom en liten
pojke med en stor trumma på magen. Han spelade så
svetten rann och allt vad trumskinnet höll. Bakom
honom kom Örnås-Alfred med ett dragspel. Örnås-Alfred
var en liten, tjock, fryntlig spelman med ett väldigt
bälgaspel. Liksom de forna stormännen, vandrade han
omkring i bygden med en trumslagarpojke framför sig.
Trumslagaren marscherade före och spelmannen
efter, vandrade över gården, förbi de trätande
bönderna och de supande drängarna. Hästarna spetsade
öronen, stutarna blängde, pigor och pojkar kommo
springande. Trumslagaren slog trumman med all sin
kraft, stegade uppför trappan och in i krogsalen med
spelmannen efter. Det blev slut på talet om
Bårdarydarn. Trumslagaren stannade framför gästgiverskan,
gjorde ställningssteg och slog tapto, så det skrällde i
både rutor och öron. Krogstugan blev proppfull, ty
trumslagarn och spelmannen drogo med sig en stor
•del av folket ute på gården. När pojken slutat taptot,
gjorde han honnör för gästgiverskan och ropade:
— Gud bevare konung och fosterland och ära vare
gästgiverskan, om hon bjuder på öl!
Örnås-Alfred tog sedan ordet:
— Det är lördagskväll i kväll, gästgiverska, folk vill
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
