Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Gästgiverskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
funnit vara gramse på Bårdarydarn. Med dessa gick
hon att hålla krigsråd i lillkammaren, sedan hon vräkt
ut kortspelarna och låst in gästgivarn. Det planlades,
hur man skulle störta Bårdarydarn. Gästgiverskan
släppte aldrig taget, när hon väl satt sig något före,
och hon kunde icke tåla, menade folk, att det såg ut,
som om Bådarydarn skulle vinna större ära och rykte
än hennes far. Hon var till döden svartsjuk om sin
fars rykte. Först på äldre dagar hade hon lärt sig fullt
uppskatta hans arbete och verk. Vad var Bårdarydarn
för en dräng bredvid hennes far? Vad hade väl
Bårdarydarn uträttat, när allt kom omkring? Vad vishet
besatt han? Nej, mot Sig Folkeson gick han aldrig upp.
Folk började glömma Sig Folkeson. För Bårdarydarn!
Vore han i livet, skulle han försvara sitt rykte själv,
men nu finge hon göra det. Och hon skulle visa, att
hon var sin fars dotter.
Både länge och väl talade hon med bönderna om,
hur det skulle handlas för att få Bårdarydarn
störtad. Hon var full av både list och kraft.
Men ute på logen fortgick dansen, tills solen rann
upp. Och ingen flicka var där så omsvärmad som
Maria, gästgiverskans dotter. Hon var femton år, blond
som rågen, snabb som svalvingen och glad som
fågeln. Hon dansade gärna och länge. Hon var, sade folk,
så lik sin mor som ett bär, när denna var ung. Hon
var också sin mors yngsta och käraste barn.
Gästgiverskan såg icke längre med ömma blickar på något
i livet och världen mer än på denna sin dotter. Inför
henne var hon mild och blid, nästan vek.
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
