Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Patron Överberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femte kapitlet
PATRON ÖVERBERG
Klockan fyra på morgonen steg gammalpigan på
Bårdaryd ur sängen. Hon ruskade Lill-Anna för att
få henne vaken till den nya dagens verk. Men
Lill-Anna var tungsövd och dessutom trött av de sexton
timmarnas dagliga släp. Hon hade också varit ute med
Lasse på kvällen, och hon hade inte kommit i säng
förrän efter midnatt. Hon hade lagt sig med kläderna
på, och när Stina somnat hade hon smugit sig ut. Icke
heller när hon på strumplästen smög sig tillbaka, hade
gammalpigan vaknat. Lill-Anna hade varit med Lasse
på rännet, sedan han gett henne en marknadsring till
trolovningstecken. Han hade varit så envis. En snäll
karl var han, och pengar hade han hos husbonden.
Om två eller tre år hade de nog till ett torp. Att tjäna
hela livet är inte roligt heller. Så hade det gjorts upp,
att de skulle gifta sig, så snart Lasse fick tag i ett bra
torp.
Lasse stack åt henne en polkagris, när de skildes,
och hjälpte henne in genom köksfönstret.
Nu låg Lill-Anna i den varma bädden och drömde
om förlovningen. Hon låg på magen, med båda
armar-ne under huvudet. Det mörkröda håret lyste i skenet
av den nymornade solen. Hon hade sparkat av sig
täcket.
Nej, Stina fick ingen Anna vaken, hur hon skrek
och ruskade. Men gammalpigan var icke den, som lät
lagårdsgräbban eller vem som helst sova bort en dag,
som Gud gav att arbeta på. Hon gick ut i köket efter
vattenspannen. Hon hällde vattnet över smörbröt, och
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
