Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Patron Överberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiggde aldrig på samma sätt som andra vandringsmän.
Han bad alltid försynt om ett samtal med patronen
— så kallade han alla, både torpare, bönder och
gästgivare — eller med patronessan, ett namn som han
artigt tilldelade varje kvinna, mot vars börs han gick
till anfall. Han bad heller aldrig att få något, utan
ständigt gällde det endast ett litet handlån. Till slut
blevo handlånen han fick allt mindre och mindre till
beloppen, endast några ören, men Döderman
antecknade noga allt i sin bok och erbjöd sig att betala ränta.
Han var en mycket noggrann låntagare och förnekade
aldrig sina skulder. Före domedag skall de då säkert
vara betalda, försäkrade han. Han återbetalade aldrig,
vad han lånade, men alltid erlade han räntan, som han
dock själv bestämde, så där ett eller två eller tre öre.
— Att ha pengar insatta hos mig är nästan lika
säkert som att ha dem på bank, brukade han säga, när
han gick omkring och låtsades betala räntorna.
— Det vet en väl, att säkrare bank än döden finns
inte, svarade gubbarna och gummorna.
— Nej, nej, hos Dööden kommer ingenting bort,
genmälde han.
Dödermannen klev på, ställde sin påse och sin käpp
vid dörren, gick omkring och hälsade och slog sig ner
vid ugnen.
— Det är hemskt, att ha Dööden mitt ibland sig, sa
Lasse, och tyckte att han var mäkta kvick.
—■ Så länge han sitter vid dörren är han icke farlig,
hördes en röst, som om den kom djupt ifrån jorden.
Det var Döderman, som talade i buken, ty han kunde
allehanda konster.
— Skall du vara här i huset, så lär du allt få låta
bli dina skälmstycken, förklarade gammalpigan och
vände sig mot den nye gästen. Hon trodde aldrig på
Dödermans omvändelse, som folk talade om.
—• Låt Döderman hållas, snattrade gesällen, ni vet,
att det är farligt att reta honom.
— Du Dööd var är din udd? retades Lasse likväl,
men den gamle korpralen teg.
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
