Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Patron Överberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Är du på dåligt humör i kväll, din gamla
rackel-hane? sköt Karolina in.
— När hunden är gammal, pinkar räven honom på
ryggen och nosar pinnason honom i ändan, svarade
Döderman med stillsam skärpa.
Nu fann Dansk bäst att inskrida och föra samtalet
in på fredligare banor.
— Nå, vad har du så för nytt att berätta, sporde
Dansk och vände sig till Döderman.
Detta var just vad gubben väntat på. Han hade gått
in för att få ett mål mat och en sovplats i
snickar-boden. Till gengäld skulle han berätta nyheter.
— I Ljungby har det brunnit, i Angelstad är
prästen död, det var en ärans man. Jag var skyldig honom
tjugu kronor, men änkan skall samvetsgrant få
räntan. I Unnaryd har en märr fått tre föl, i Snöstorp är
den nya kyrkan snart färdig, den har sju torn, ett
stort och sex små. I Falkenberg har två tattare på
marknaden slagit ihjäl en fjärdingsman, och i
Halmstad har Carlsson & Pihl fått in ny sill.
På detta sätt fortfor Döderman att förtälja nyheter
och om varje nyhet uppstod varjehanda utläggningar.
När gubben icke längre hade något nytt att förtälja,
fick han kvällsmat. När han ätit gick han ner till sin
påse och tog ur den fram en gammal gitarr. Han hade
för sed att alltid fråga, om han icke fick betala maten.
Svarade man jo, lämnade han ett öre. Svarade man
nej, gick han efter sin gitarr, och tackade för maten
med att spela och sjunga. Han lämpade sina sånger
efter publiken och stället. Var han i en prästgård,
spelade han en psalm, var han på en gästgivargård,
stämde han upp en dryckesvisa. Hos bönder sjöng han
varjehanda, alltefter publikens begäran. Hos Bårdarydarn
höll han repertoaren uppe. Här sjön han till gitarren
de gamla folkvisorna. Nu stämde han upp en av sina
älsklingssånger:
»Nu haver jag sett, det jag aldrig förr såg,
Att gråstenen flyter och en man sitter på!
— Gud finnes där alla tider —»
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
