Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 6. Kulla-Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjätte kapitlet
KULLA-SAMMEL
På sommaren ett år efteråt sinade brunnen på
Bår-daryd. Det var omöjligt att få något vatten ur den.
Visserligen hade det varit torka, men sommaren hade
icke varit torrare än många andra år. Då hade
brunnen icke torkat ur. Tvärtom, den hade ofta gett vatten
åt hela byn. Men nu var den alldeles utan.
Bårdarydsfolket fick i en stor tunna hämta vatten
i en tjärn i skogen. Man väntade, att vattnet skulle
rinna till, men brunnen förblev uttorkad.
— Det betyder olycka, sa Lasse en kväll, då folket
efter aftonvarden som vanligt satt och språkade om
det, som hänt och skett; Lasse var fallen för skrock,
liksom en hel del andra ännu alltjämt var det, även
om vidskepelsen började släppa sitt grepp om
folksjälen. Det är åhästen, som lett bort vattnet, och
börjar han harmas på en gård, så kommer den ena
olyckan före och den andra efter, försäkrade Lasse.
— Du är dum som en so, menade Dansk. Du är
vidskeplig som en gammal skogskäring. Har du mött
åhästen nån gång, din dumskalle? Har du läst i
bon-depraktikan kanske om den märren?
•— Men det har jag hört många säga, och det finns
mer än en, som sett åhästen och som vet, att han kan
leda bort vatten.
— Din tok! Men akta dig du, det kan gå dig illa!
På Fyen fanns en gång en toll skräddare, som sprang
och gol som en tupp och låtsades veta, att han kände
troll och spöken. Men en dag kom Fanen och tog
honom livs levande, försäkrade fördrängen, som inte
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
